Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - X. Jonas Petrus Engzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänligt mottog honom och visade honom till en stor skara
arbetare, hvilka till att börja med skrattade åt och hånade
kolportören men sedan under tårar mottogo hans ord och köpte
traktater. I Törnevalla, där den för Kristi ära nitiske
hemmansägaren Nils Nilsson m. fl. öppnade rum för sammankomster, var
stor hunger efter Guds ord. Då Engzell kom till socknens
kyrkoherde, sade denne i förebrående ordalag: »Jaså, det är ni, som
är ute och förklarar bibeln för folk!» Men lekmannen svarade
strax: >Nej, för all del; det kan hvarken jag eller någon annan
människa. Det vore som att förklara — solen».
I Linköping besöker Engzell först domprosten, hvilken vänligt
frågar: »Är detta öfverskäraren från Norrköping?» Då han får
ett jakande svar, säger han: »Ja, då får ni hålla sammankomst
hos åkaren Karl Nilsson på gärdet». Där mottog man ordet
med glädje.
Sedan Engzell midsommaraftonen hållit sammankomst hos
grefve Stackelberg på Stensnäs och spisat vid hans bord, fick han
därifrån skjuts till Västervik, där handlanden Edenholm och
Fredriksson mottogo honom. I denna stad var stor hunger efter
Guds ord. I Döderhultsvik (nu Oskarshamn) fick han sälja många
goda traktater, såsom »Vänd om eller dö», »Si, jag står för
dörren och klappar» m. fl. Skeppsbyggmästaren Andersson och
skepparen Petterson, hvilka voro lefvande kristna, mottogo sin
ungdomsvän med öppna armar, och under tårar prisade de Gud
tillsamman för hans barmhärtighet mot dem. Men prästen i
socknen skickade bud till polisen och bad, att denne måtte
inskrida mot, såsom det hette, pietisten, som kommit att förvilla
folket. Då polismannen, en af Engzells ungdomsbekanta, träffade
honom på gatan, sade han: »Inte är väl du en pietist?» och
fick strax till svar: »Jag är ju en människa och icke pietist,
ser du väl». Polismannen gjorde intet för att hindra.
I sin hembygd Fagerhult mottogs Jonas Petrus med
välvilja. För sin broder Abraham uppenbarade han allt, hvad Gud
i sin barmhärtighet gjort med honom, och bjöd i Kristi namn
den älskade brodern att gå till arbete i Guds stora vingård; och
han gick strax åstad. I nästan hvarje hem funnos bibeln och
Nohrborgs postilla, men i allmänhet blott »sträfvade» och »fäktade»
man med dessa böckers innehåll: man hade icke ännu smakat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
