Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Andliga rörelser i Västergötland - VI. Falköping med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
inom hela socknen ingen, som var omvänd till Herren och
vandrade sanningens väg. |
När de troende skulle börja sin verksamhet där, vände de
sig till kyrkoherden Johansson och frågade honom, om han ville
göra dem sällskap och besöka de många lönkrogarna, som
funnos inom socknen. Men han svarade, att han icke vågade det,
ty då skulle dessa personer fördärfva hans kreatur. Han. var
en vänlig man och varnade för de personer, som voro brännvins
försäljare. Dessa hade nämligen ingen försyn utan kunde göra
hvad som helst. Han klagade öfver den stora ogudaktighet,
som fanns i hans socken, och önskade, att det måtte blifva annor
lunda.
Här voro många svårigheter att bekämpa, ty stor okunnighet
och mycken fiendskap gjorde sig gällande bland folket. Men,
då det fick höra Guds ord, så blefvo många omvända till Herren.
Man började inse, att syndens väg icke kunde leda till himmelen.
Kyrkoherden var själf en anständig man och önskade, att hans
folk måtte få höra Guds ord. Han var gammal och förmådde
ej mycket själf. Men han öppnade sin kyrka för de kristnas
sammankomster och var alltid själf närvarande för att åhöra
predikningarna. När han fick höra, att två stora drinkare hade
blifvit omvända och nyktra, blef han förvånad och sade: »Gud
gifve, att flera blefve omvända»!
Efter någon tid uppstod i denna mörka trakt en stor väckelse.
Unga och gamla bekände sina synder och ropade till Gud om
nåd och syndernas förlåtelse, och många kommo till tron på
Jesus. Det var en välsignelserik tid.
Joh. Larssons hus stod alltid öppet för Herrens ord, och
hos honom hade alla, som trodde på Jesus, liksom ett hem. Han
var en ovanligt verksam man, och hans arbete kröntes med väl
signelse. Sin ungdomstid hade han förspillt i synden, och däröfver
var han många gånger bedröfvad. Men han fick tjäna Herren
under sin mannaålder i 15 år. Under denna tid var han så
brinnande i sin ande, att hvar och en, som kom i hans närhet,
måste bekänna, att han var en ovanlig man.
Efter några dagars sjukdom fick han lämna denna världen
och gick år 1867 med stor frimodighet in i den sköna sabbats
hvilan för att få se honom, som han trott på. Det blef ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
