Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - I. Det andliga tillståndet i början af detta århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1059
för Herren. Prästerna hade ett stort välde öfver folket, och det
var vanligen de, som regerade inom socknen. I allmänhet var
det prästernas föredöme, som stärkte folket i säkerheten. Prästen
ansågs för Kristi tjänare, som kände sanningens väg. Och, då
han kunde vara en drinkare, lefva i otukt, dansa, skämta, vara
girig och svärja, så var det ej att undra på, om andra människor
ansågo sig hafva rätt att lefva på samma sätt. Hvad som i
Synnerhet mycket bidrog till att insöfva folket i säkerhet, det
var de så kallade likpredikningarna. Vanligen blef den döde
berömd för sin gudsfruktan och sina goda gärningar, och de
Sörjande blefvo styrkta i det hoppet att få möta sin bortgångne
vän i himmelen. Genom en sådan predikan stärktes man» ock i
den öfvertygelsen, att Gud af nåd skulle intaga alla, som voro
döpta, i sin himmel.
Det var en allmän sed att gå till kyrkan hvarje söndag. Där
skulle man uppgöra affärer. Ungdomen sammanträffade då och
rådgjorde om, huru man skulle tillbringa söndagseftermiddagen.
Under denna del af dagen hängaf man sig åt dans och lättsinniga
Nöjen. Männen hade ofta med sig till kyrkan en flaska brännvin,
hvarmed man på kyrkbacken efter gudstjänstens slut trakterade
hvarandra, så att många återvände berusade hem från kyrkan.
I synnerhet vid prästval var denna supsed vid kyrkan
Mycket vanlig. Målsmännen för hvarje parti förde på valdagen
brännvin ankarvis med sig till kyrkan. Före valet bjöds sådant
för att vinna röster, men efter detsamma samlades alla personer
i det segrande partiet omkring sin ledare, då de under bränn
Vinssupande utvalde två eller tre, hvilka skulle bringa den ny
Valde underrättelse om valets utgång. I de flesta fall bestods
Supkalaset enligt förut skedd öfverenskommelse af den invalde
Prästen.
Några religiösa sammankomster ägde aldrig rum, utan alla
Vandrade sin väg fram, som det syntes, i samma sinne. På den
tiden behöfde man ej klaga öfver brist på enighet i andliga saker.
Men denna enighet bestod i en allmän andlig sömn. Många
tala ännu om den gamla, »goda» tiden, då allt var lugnt och
Stilla, och önska, att man hade den tiden åter. Men den stillhet,
Som då var rådande, kan man likna vid den mörka natten, då
Ekman, Den inre missionens historia. 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
