Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - II. De första andliga lifsyttringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1062 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
underliga ryckningar i hela sin kropp; likaså då de sågo någon,
som genom sina kläder ville göra sig bemärkt framför andra.
Då ungdomen dansade, hörde de, huru de orena andarne skrattade
däråt. Sådant och mycket mera berättade de. Allt detta väckte
stor förskräckelse, Det inträffade ej sällan, att, då de sågo
någon synda eller tala om syndiga ting, de ropade: »ve, ve/!>
hvarvid hela deras kropp häftigt skakades.
Stora skaror af folk samlades för att höra deras predik
ningar, och många kände därvid stor förskräckelse och bäfvan i
sina hjärtan. En viss oro och fruktan började ock spörjas bland
folket i allmänhet, ty många kände i sina samveten en dom,
som framkallade mycken oro, huru det skulle gå dem för både
tid och evighet.
Predikosjukan uppenbarade sig mest på de orter, som
nåddes af den genom pastor Hoofs verksamhet framkallade väc
kelsen, hvilken sträckte sig ganska vidt omkring genom dem,
som både från Småland och Västergötland kommo för att höra
Hoof. Om predikosjukan stod i någon förbindelse med denna
väckelse, kan ej med visshet sägas, men säkert är, att på de
orter så väl i Småland som Västergötland, hvarest predikosjukan
uppträdde, funnos lärjungar till Hoof, hvilka i ord och handling
vittnade mot det rådande syndalifvet. I Småland förekom denna
företeelse i Östbo, Västbo, Mo, Tveta och Västra härad.
Att fullt nöjaktigt förklara denna hemlighetsfulla företeelse
anse vi oss icke kunna. Vi tro oss dock komma sanningen
närmast, om vi betrakta den som en följd af en kraftig Guds
andes nådevind i det då rådande djupa andliga mörkret. Bristen
på evangeliskt ljus och sund kristlig ledning gjorde, att den af
anden uppväcktes själskamp blef så stor, att kraften i de nerver,
genom hvilka kroppen gör tjänst åt själen, var otillräcklig i för
hållande till själsbehofvet. Under sömn, medvetslöshet och känslo
löshet bröt sig då den inre själskampen fram i tygellösa nödrop,
domar, varningar och förmaningar. Innehållet af det, som pre
dikades, stod i öfverensstämmelse med den predikandes egen
insikt och kunskap.
Att dessa, som så predikade, voro berörda af Guds ande,
lär icke kunna förnekas, men, att de framför andra, som under
denna besökelsetid blefvo väckta till besinning, voro 22era upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
