Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - III. Arvid Zakrisson. Strider mellan lagiska och evangeliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu
Sd
1068 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
vara villfarande och hade — så hette det — försakat tron. Man
började misstänka den frid och den visshet, som de fingo erfara,
hvilka läste Rosenii skrifter, ty det ansågs vara en genväg förbi
den nådesordning, som de gamla fäderna Nohrborg, Ram
back m. fl. hade uppställt. O, huru mycket ondt denna strid
åstadkom!
Ehuru striden var bedröflig och de onda misstankarna
gåfvo anledning till många tårar och mycken nöd, så var det ej
möjligt för dem, som smakat Herrens godhet, att bortkasta denna
stora nåd. De hade behof af att ännu bättre lära känna Herren.
Därför samlades de omkring Guds ord för att uppbygga hvar
andra. De läste Pietisten och samtalade med hvarandra, och
Herren välsignade dem med mycken tröst.
De, som genom läsningen af Rosenii skrifter blifvit frigjorda
i sin ande, sökte ock med stor ifver sprida dem bland andra.
Namnet Rosenius var emellertid då mer eller mindre ansedt så
som ett kättarenamn. Därför hände det rätt ofta, att, när någon
skickade en af Rosenii skrifter till någon bekant, klistrade han
en papperslapp öfver namnet Rosenius, ty han fruktade, att
skriften annars af misstanke för villfarelse icke skulle blifva läst.
Äfven präster fingo Rosenii skrifter sig tillsända på detta sätt,
och dessa sände dem på samma sätt till andra ämbetsbröder,
som de visste och ansågo behöfva och böra läsa dem. Många
bland dessa hade näppeligen läst dem, om de på förhand vetat,
att de voro författade af Rosenius, och, om de än läst dem, hade
det skett med sådana fördomar, att de icke kunnat se deras
innehåll.
Arvid i Sunnerbo fortfor att förkasta Rosenii skrifter och
varnade för dem, och det förtroende, han hade hos många, som
börjat söka Herren, gjorde, att många instämde med honom i
denna förkastelsedom, utan att själfva hafva läst och rannsakat
dessa skrifters innehåll. Detta gjorde, att den lilla hopen af
kristna blef delad i två olika grupper, som aldrig kunde enas
med hvarandra.
Denna strid gällde olika uppfattningar dels om yttre
iakttagelser, dels om inre andliga erfarenheter. Arvid påstod,
att ett Guds barn måste tro efter vissa kännetecken, som man
visste sig hafva erfarit, såsom hat till synden, längtan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
