Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - VII. Den andliga verksamhetens ordnande och fortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
maning att ej verka på sådant sätt. Men, när hans förmaningar
icke hjälpte, ansåg han det vara bäst, att afsäga sig ordförande
skapet för ett sådant sällskap. Han utgaf sedan en skrift med
titeln: Hvad gäller striden mellan den gamla och nyå läran?
Almqvist ansåg, som sagdt är, Rosenii lära vara en ny lära,
som stod i strid med bibeln och gamla vördade författares läror,
och han beklagade sig öfver de afvägar, som nutidens andliga
rörelse hade råkat in på. Han ansåg sig äfven böra uppträda
offentligen mot den andliga verksamheten, som nu utöfvades.
Därför predikade han några onsdagar i Östra stadskyrkan och
gjorde därvid häftiga utfall mot den religiösa verksamheten, som
bedrefs inom staden. Men midt under det han en afton så pre
dikade, föll han sanslös ned på predikstolen och måste bäras ned.
Detta gjorde ett djupt intryck på många, och man tog det som
en Herrens varning. Sedan predikade han ej mera i den tonen.
Omkring 1858 öppnade Gud hans ögon, så att han kom till en
mera frisinnad och evangelisk åskådning. På samma gång blef
han ock en sann vän till den pågående fria andliga verksamheten,
och det var han, som sedermera väckte förslag om den förändring
i missionsarbetet, att det skulle omfatta både den yttre och inre
missionen. Sedan förblef han en varm vän och befordrare af
denna verksamhet intill sin död.
Det var blott en man af dem, som först hade kommit in i
styrelsen, som stannade kvar, och det var häradshöfding Th. H.
Odencrantz på Torpa. Han öfvertog ledningen af hela verk
samheten och arbetade med uthållighet och kraft för dess fram
gång. Han var en rättfärdig och redbar man, som alltid sökte
att vandra den rätta vägen i både ord och gärningar. När seder
mera det första missionshuset byggdes, var han en god med
hjälpare vid detta arbete och drog sig aldrig tillbaka från verk
samheten, oaktadt han fick uppbära mycken försmädelse af
världen.
Begäret efter att höra Guds ord tillväxte alltmera, och en
stor hunger hade blifvit väckt i mångas hjärtan efter sanningen.
Hade man många fiender, så hade man ock många vänner, som
älskade rättfärdigheten och sökte bereda väg för evangelii pre
dikan. Det hade äfven kommit därhän, att några personer ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
