Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XII. Svening Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1100 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
emedan han fruktade, att, om han komme så nära, att hon finge
se honom, så skulle hon öppet säga, att han vore den störste
syndaren bland alla, som voro församlade. Emellertid beslutade
han nu att vända om till Gud och blifva hans barn. Men han
gjorde då, som det var så vanligt den tiden, han började att med
egna verk och gärningar söka vinna Guds nåd. ’ Han besökte
genast den förut omnämnde Arvid i Sunnerbo för att af honom
få goda råd. Denne sade honom, att han nu vore Guds barn
och ägde hans nåd. Johansson kunde dock ej tro det, ty han
saknade frid med Gud och längtade efter frälsning. Efter någon
tids träldom under lagen kom han till frid med Gud och fick
visshet om sina synders förlåtelse. Glad och lycklig i sin själ
kände han genast ett behof att få undervisa andra om vägen till
lif och frid. Han kände många, som voro stadda i samma träl
dom, hvari han själf varit, och för dem vittnade han nu, att
frälsningen är af nåd, att Jesus tager emot äfven de största
syndare och renar dem i sitt blod. Gud välsignade detta vittnes
börd, så att den ene lagträlen efter den andre blef frigjord och
begynte fröjdas öfver Guds nåd.
Den förändring, som försiggått med Johansson, blef snart
bekant för Arvid, och denne kallade honom då till sig för att
få veta, huru han kommit till detta ljus. När Johansson omtalat,
huru han bekommit frid och visshet om Guds nåd, sade Arvid:
»Jag kan icke förneka, att du har kommit till evangelii ljus. Men
det vill jag bedja dig, att du aldrig må tala om det för andra,
ty då fördärfvar du de svagtrogna, som icke hafva samma ljus
som du. Haf det därför för dig själf och tala ej med andra om
dina erfarenheter». Det var ej så lätt för Johansson att efter
komma denna förmaning. Emellertid var Arvid en gammal er
faren man, för hvilken Johansson hyste fullt förtroende, och
själf var han ännu en oerfaren yngling. Dock sporde han sin
gamle vän, om det kunde vara orätt att visa bekymrade syndare
till nådastolen, till Jesus, som är världens frälsare.
Då Johansson samma dag återvände hem, sammanträffade
han med några lagbundna själar, och dessa ville nu höra, huru
han hade fått frid. Då han omtalade detta, blef en af dem så
glad, att han genast började ropa med hög röst, att äfven han
nu. vore frälst. När Arvid fick veta detta, så ansåg han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
