Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XV. Carl Johan Svalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1118 > FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
prästen är visst icke gladare än ni», hvarefter han återvände till ’
sin lilla kammare.
När söndagsmorgonen gom, gick Svalander med bäfvande
hjärta upp i kyrkan och talade till de församlade barnen öfver Jesu
ord i Luk. 22: 15: »Jag har högligen åstundat äta detta påska
lamm med eder, förrän. jag lider». Bland nattvardsbarnen var
en gosse, hvilken ådrog sig den nykomne prästens uppmärksamhet.
Till denne ställde han ock sin första fråga och fick därvid erfara,
att gossen var mer hemmastadd i bibeln än han själf. Gossen
afgaf rediga och kloka svar med bibelns egna ord, och detta
gjorde, att Svalander redan vid början af utöfvandet af sitt präst
ämbete fick känna sig grundligen förödmjukad.
I kyrkan hade bland andra infunnit sig en änkefru från en
angränsande socken med sin dotter, hvilken samma år äfven skulle
konfirmeras. De hade tagit plats framme i koret, och Svalander
tyckte, att han sett den unga flickan förut, ehuru han icke visste
när. Efter gudstjänsten återvände den unge prästmannen till sin
lilla kammare, nedtryckt till sitt sinne och sjuk till sin kropp.
Hans husvärd föreslog honom, att han för att förströ sig skulle
besöka den nyss nämnda änkefrun, som bodde på Bodanäs, och
hvars namn var doktorinnan Fovelin. Svalander följde sin värds
uppmaning och aflade ett besök på nämnda ställe, ett besök,
som skulle för hans framtid blifva af den allra största betydelse,
ty den unga flickan, Charlotte Fovelin, blef 1834 Svalanders maka.
År 1838 erhöll han enhällig kallelse att vara komminister i Hylle
tofta, hvarifrån han 2 år senare förflyttades som komminister till
Ljunga inom samma pastorat, där han kvarstannade i 17 år, och
där han fick se icke mindre än 9 barn uppväxa omkring sig.
Svalander var beständigt orolig och missnöjd med sina
predikningar. Visserligen studerade han både Arndts sanna
kristendom och Nohrborgs postilla, men han kände ingen verkan
af allt detta på sitt hjärta. En dag frågade honom en man från
en grannförsamling, om han hade läst Pietisten, utgifven af Rose
nius i Stockholm. Nej blef svaret. »Vill ni se några nummer>,
frågade mannen och framräckte dem åt Svalander. Han tog
emot dem och läste och begrundade deras innehåll och tyckte
sig aldrig förut hafva läst något dylikt. Oron i hans inre för
ökades, men han lyckades ty värr att undertrycka den ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
