Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XVIII. B. Nylander och C. M. Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1437
iNVäxjö den is juni 18205 Den i: dec:>1838 tillträdde han
komministersysslan i Näsby. Nylander ägde gåfvan att predika
väckelse, han var en bättringspredikant. I brinnande nitälskan
framställde han det rådande syndalifvet för folkets ögon och
målade den eviga förtappelsen i sina grufligaste färger samt visade
på behofvet af ett nytt lif och lefverne. Hade han haft en djupare
insikt i evangelii hemlighet och kunnat mera peka på Guds lamm,
hade nog frukten af hans verksamhet blifvit större och varaktigare.
Folk från aflägsna trakter kom på lördagsaftnarna för att -om
möjligt få samtala med honom samt för att höra honom predika
på söndagen. I kyrkorna, där han predikade, voro bänkar, gångar
och fönster till den största trängsel packade af lyssnande åhörare
skaror. Trots trängseln och den däraf uppkomna värmen kunde
folket dock hålla ut med att höra hans predikan, som kunde
räcka 2 å 2!/, timmar, och äfven stanna kvar på det s. k. katekes
och predikoförhöret, då sådant förekom. Rörelsen hos folket
under predikan var ofta så stor, att gråten och snyftningarna
voro högljudda.
Dessa stora folksamlingar uppväckte afundsjuka hos för
samlingens kyrkoherde, hvarför han ofta ställde till förvillelse
genom att godtyckligt ändra predikoturerna. Äfven närgränsande
församlingars präster ledo af samma afundsjuka, hvarför de
varnade folket för dylikt »spring» och framställde rörelsen såsom
farlig för endräkten samt skadlig för hälsa och förstånd. Man
borde väl vara gudfruktig, »men lagom skall det vara», hette
det. Det var beaktansvärdt, att just de kyrkoherdar, som både
i begåfning och i moraliskt afseende stodo högst samt med nit
verkade för yttre sedlig ordning, voro de största motståndare mot
den andliga rörelsen.
Den synliga frukten till omvändelse och lif af Nylanders
verksamhet tycktes ej blifva synnerligt stor. En och annan syntes
dock få allvarligt bekymmer om själens frälsning. Dessa skiljde
sig ifrån det allmänna världslifvet och kallade sig själfva »väckta»
eller »sökande». De troende prästerna kallade de för »redliga
lärare». Båda dessa namn äro ganska märkvärdiga, i det de
känneteckna den tiden. Man kan om de troende i allmänhet på
den tiden säga, att de voro väckta till behof af frälsning, de
voro sökande. Om allvarligt sökande, kämpande, bedjande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
