Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XVIII. B. Nylander och C. M. Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE -ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1139
reste omkring såsom nykterhetspredikant i Växjö stift, därtill
kallad af staten. Denne man var en rikt begåfvad talare, som
drefs af Guds ande och brann af nitälskan för människors både
timliga och eviga välfärd.
Äfven för hednamissionen var pastor Svensson mycket
verksam. Han anordnade ofta missionsmöten, till hvilka två å
tre andra troende präster kallades. På dessa möten höllos både
missions- och uppbyggelseföredrag, och kollekt upptogs då alltid
för hednamissionen. Han sökte med all flit sprida Lunds missions
tidning och Bibelvännen, hvilket och lyckades, ty hungern efter
Guds ord var då stor.
Vid pass fyra år fick pastor Svensson verka i Näsby och
Bexheda, och detta var i synnerhet för Bexheda en mycket väl
signad tid såsom förberedande till ännu bättre tider. Hela häradet
fick erfara välsignelse af hans verksamhet.
Emellertid blef pastor Nylander så småningom återställd
från sin sjukdom. Medlet därtill var ganska egendomligt. Fans
vansinne bestod, som sagdt, hufvudsakligen däruti, att han var
rädd för människor och skydde allt umgänge utom med sin
hustru. Men på henne ställde han de svåraste fordringar, och
hon var den enda, som fick hjälpa och sköta honom. Någon
läkare hade sagdt, att han möjligtvis kunde blifva återställd, om
man kunde bringa honom i en stark sinnesrörelse, såsom t. ex.
häftig vrede. Därför sökte pastor Svensson få tala med honom
en dag Han gick så in till honom i håns rum, men Nylander
Sprang då in i ett annat. Svensson skyndade efter, hvarpå Ny
lander åter sprang tillbaka till sitt rum igen och försökte hålla
dörren stängd. Svensson tog då med ett krafttag i dörren, öpp
nade den och sade: »Att på det sättet utestänga mig, därtill
är du för svag». Då utbrast Nyländer i vrede: »Skams du
icke för att göra öfvervåld mot din förman? Jag har ock varit
adjunkt, men hvarken har jag velat eller fått handla på ett sådant
Sätt». Svensson svarade: »Det tror jag nog, men har du mellan
tre och fyra år varit adjunkt utan att få se, hälsa på eller tala
med din förman? Tycker du det är reson? Jag är ung, behöfver
råd och lärdom. Du är äldre och mera förfaren än jag. Tänk
hvad vi kunde hafva uppbyggligt tillsamman och du tjäna mig
med din lärdom> etc. Genast föll Nylanders vrede, han blef
Ekman, Den inre missionens historia. 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
