Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIX. Pastor A. P. Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1141
kan beskrifvas med detta lakoniska uttryck: »läsa och gråta —
stryk och långa läxor — läxor, hvilka förklarades mest med kar
basen». Att studierna under sådana förhållanden skulle gå skralt,
är ju naturligt. Vid 12 års ålder kom han ändå in på det högre
läroverket i Linköping. Det var år 1835. Lärarne där under
visade ganska bra men icke det allenast, de sökte äfven att hand
leda ynglingarne till dygd och goda seder. Men det var då
ingalunda någon lätt sak, ty de flesta af dem voro redan fångade
i grofva synder och laster, i köttsliga lustar och begärelser. Ahl
berg blef dock genom Guds nåd bevarad för att dragas med i
deras slemma väsende. Guds ande hade redan då begynt
kraftigt arbeta på hans hjärta. Han led understundom af sjuk
lighet och en nästan tröstlös melankoli, en svaghet, som förföljde
honom sedan hela hans lifstid. Då han skulle beredas till sin första
nattvardsgång, ryste han för att ovärdig gå till Herrens bord,
och han hade ingen, hos hvilken han kunde söka råd och tröst
i sina djupa själskval. Han vände sig då till lektor W., som
ansågs vara en from man, och framställde för honom sin nöd.
Men denne svarade som vanligt: »Du är ju ingen stor syn
dare, du har visat dig vara en beskedlig, flitig och anständig
yngling. Fördenskull har du ingen orsak att sörja, som du
gör». Detta kändes visserligen för tillfället som balsam i den
unge Ahlbergs själ. Men någon sann tröst skänkte det honom
icke. Han kom till ett filosofiskt lugn men icke till trons hvila
i Jesu famn. Ty honom kände han icke. Evangelium var ytterst
sällsynt den tiden, och därför kom Ahlberg ini ett lagiskt egen
rättfärdighetsarbete. Dock famlade han efter Guds nåd i Kristus
Jesus. Men han ville först känna sig värdig nåden, innan han
vågade förlita sig på densamma. Redan tidigt tänkte han på
att blifva präst. Ty att få predika Guds ord ansåg han för
höjden af all lycka. Med klappande hjärta gick han en dag till
domprosten — biskopen var den tiden vid riksdagen — för att
erhålla venia. Men, sedan domprosten noga fixerat honom, sade
han slutligen: >»Nej, tack, min gosse, sådana barn släpper man
inte upp på predikstolen!» Ahlberg hade ännu ej fyllt 16 år.
Då vände han sig till lektor L. och omtalade sin önskan och
det afslag, han fått af domprosten. Lektor L. sade då till honom:
»Gråt icke, du, min gosse! Du skall få predika rätt så mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
