Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XX. Reinhold Adolf Louis Stackelberg - XXI. Mönsterås med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1156 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
under det pågående kriget — och fyra döttrar. Med hjärtats
innerligaste öfvertygelse kunde han bekänna: ’Jag vet, på hvem
jag tror’, och därför må också inskriften på grafven med sanning
lyda: ”Kristus är mitt lif, och döden är min vinning”».
Kal
Mönsterås med omnejd.
Tillståndet i religiöst och sedligt afseende inom denna del
af Småland var i början af 1840-talet i högsta måtto sorgligt,
i det att dryckenskap, slagsmål och en hård själfrättfärdighet
florerade allestädes. I Mönsterås köping idkades vid den tiden
oloflig krogrörelse icke blott i handelsbodarna utan ock på en stor
mängd ställen för öfrigt, och dessa krognästen voro i synnerhet
på sön- och högtidsdagar flitigt besökta af personer från så väl
köpingen som från den omkringliggande landsbygden. Utom
dessa lönkrogar bedrefs öppen krogrörelse i den tätt bredvid
kyrkan belägna gästgifvaregården, som den tiden kallades »Kofver
hultsbänken», emedan åtskilliga personer från en viss trakt af
socknen där plägade slå sig ned omkring Backi altare, under
det gudstjänsten pågick i kyrkan. I syfte att förekomma krog
besöken under pågående gudstjänst blef det omsider beslutadt,
att tvenne bönder af sockenboarna skulle turvis hålla kyrk
vakt om söndagarna under gudstjänsttiden. De hade i uppdrag
att mota in de motspänstiga fåren , i fårahuset samt att se till,
det inga oordningar ägde rum utanför tempelmurarna. Då dessa
vakthafvande efter gudstjänstens slut skulle inför pastor redogöra
för sina åtgärder, hade de i allmänhet ingenting anmärknings
värdt att meddela. Huru samvetsgrant de fullgjort sitt åliggande
visade sig däraf, att de oftast icke utan svårighet kunde bibe
hålla jämvikten, när de skulle buga sig för »vördi prosten». Då
det visade sig, att den s. k. kyrkvakten icke var att lita på,
företog sig prosten själf att vid ett tillfälle under pågående pre
dikan inspektera densamma. Vid återkomsten från sin visitation
berättade han under munterhet, att han vid sitt besök i ett för
lönkrögeri beryktadt hus fann på bordet tolf manshattar men,
besynnerligt nog, icke ett enda hufvud, för hvilket de passade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
