Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXI. Mönsterås med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1158 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
På sommaren 1841 ankom skolläraren JOHANNES NILSSON från
Kristdala till trakten. Han uppträdde med andliga föredrag. För
att icke komma i kollision med konventikelplakatet föregafs- det,
att dessa föredrag endast afsågo skolbarnens undervisning och
uppbyggelse, och att talaren omöjligen kunde förhindra äldre per
soner att samlas vid dessa tillfällen för att höra, hvad han lärde
barnen.
Dessa föredrag blefvo talrikt besökta äfven af äldre, ehuru
det därvid i de flesta fall »gick ganska hett till». Först place
rades barnen som packade sillar närmast skolmästaren, som satt
på ett bord längst fram i rummet. Sedan anbringades en stark
tvärslå bakom barnen tvärs öfver hela rummet, och bakom denna
fingo de äldre åhörarne taga plats stående och det oftast under
sådan trängsel, att man ej kunde röra hand eller fot. FHungern
efter Guds ord var då så stor, att åhörarne under allmänt svett
bad kunde stå så halfva dagen, ty så länge räckte föredraget.
Nilsson hade förut på detta sätt undervisat och hållit samman
komster i Högsby, Kristdala, Ålem och på flera andra platser.
Man gick flera mil för att höra honom. Hufvudsumman af hans
predikan var denna: »Bär hem tjufgods, godtgör för lättjefulla
dagsverken, fly otukt och all annan synd och lär känna Guds
nåd i Kristus Jesus».
Nilssons verksamhet i förening med ett par andra personers
försök att uppväcka de sofvande ur syndasömnen medförde, att
åtskilliga började blifva oroliga öfver sin andliga ställning och
fråga, hvad de skulle göra för att vinna frälsning. Det fingo de
ock veta, ty de blefvo strängeligen uppmanade att göra en »red
lig bättring», att »icke söka rifva till sig nåden med otvagna
händer eller klättra upp för Golgata, förrän de passerat Sinai».
Den redliga bättringens väg till frälsning gjordes både lång och
trång, och hvad som är en frukt af tron, kräfdes här före det
andliga lifvets uppkomst, liksom om det vore möjligt för arbe
tande och betungade själar att själfva rena sig från synden, innan
de nalkades nådens tron. Bland de många till en »redlig bätt
ring» hörande föreskrifterna var äfven den, att väckta själar ovill
korligen skulle bekänna sina synder för en präst, som var känd
såsom en »>redlig lärare». Men, då det ofta hände, att en sådan icke
kunde träffas på närmare håll än 9 å 10 mil, så måste de fräls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
