Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
Nog visste jag, hvad som var bäst
Bli fattig bonde — eller präst.
Först vid fyllda sexton år gingo hans länge närda örisk
ningar i uppfyllelse, så att han med matsäckspåsen på ryggen samt
glad och belåten i sitt sinne fick anträda vandringen till skolan.
Ehuru ännu främmande för lifvet i Guds son var dock Sand
stedt en i sedligt afseende ofördärfvad yngling. Hans moders råd
och förmaningar blefvo emellertid snart glömda, då han kom ut i
sällskapslifvets vimmel, där han inom kort fann sin trefnad.
I skolan hade han att kämpa med brist och fattigdom. Ge
nom sin ihärdighet, parad med goda anlag och ovanliga kropps
krafter, bröt han sig dock väg genom hindren och tog snart nog
organistexamen. Här måste han dock afbryta sina studier, ty
allt större och större hinder reste sig upp och gjorde en ytter
ligare fortgång på skolvägen omöjlig. Under barndoms- och ung
domstiden hade Sandstedt aldrig varit i beröring med någon sant
troende person. Han hörde visserligen talas om s. k. läsare,
men dessa voro så tunnsådda, att det hörde till sällsyntheterna
att träffa någon sådan. Guds ande klappade dock under denna
tid liksom ock under mannaålderns första dagar rätt ofta på hans
hjärta. Men hjärtats dörr förblef sluten, och det i själen ofta
hörda bättringsropet lämnades obesvaradt. Guds tålamod brast
dock icke under denna tid af synd och dårskap. Han höll ut i
sin underbara kärlek och återförde omsider genom sin stora nåd
den förvillade från fördärfvets stig.
År 1826, då Sandstedt var bosatt i Hossmo socken af södra
Möre härad, blef hans hustru svårt sjuk. Sandstedt anmodade
då en gammal beskedlig piga, som bodde i grannskapet, att vårda
henne under sjukdonien. Då han emellanåt kom in i sjukrum
met, märkte han, att sköterskan dels läste Guds ord för hans
hustru, dels talade med henne i andliga ämnen. En afton tog
hon honom afsides och sade: >»Jag är mycket ledsen öfver er
maka. Dör hon i denna. sjukdom och ingen sinnesändring dess
förinnan sker, så går hennes själ förlorad». — »Huru kan ni säga
det», svarade Sandstedt, »det är väl icke så godt att döma där
om?» — »Jo>», sade gumman, »det är Guds ord, som fäller den do
men. Den, som icke känner Gud, icke tror på Jesus och således icke
är född på nytt, går förlorad, om han dör i ett sådant tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
