Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXIII. Kalmar med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
strängaste förbjuden att hålla några föredrag eller »vinkelpredik
ningar», och länsmän samt fjärdingsmän sökte ofta efter att gripa
honom, ehuru han lyckades undkomma. En dag blef han helt
oförmodadt inbjuden att komma till baron F. på M. Han undrade
icke så litet, hvad denne höge herre kunde vilja honom, men
anbefallde sig i Herrens hand och reste dit, ehuru många afrådde
honom därifrån. Men han tänkte, att det väl icke kunde gå
honom värre än att blifva fängslad, och detta kunde han ju tåla.
Han anlände till baronen och infördes uti den förnäma familjen,
där så väl friherrinnan som de elegant utstyrda fröknarna och
sönerna gåfvo den unge kolportören sneda sidoblickar samt be
traktade honom med ett hånfullt småleende. Detta gjorde honom
nedslagen och missmodig, i synnerhet som han var en okunnig och
oerfaren yngling utan någon bildning och kom från den råa skogs
bygden, klädd i simpla arbetarekläder. Han anvisades emellertid
plats i en sidokammare, och där fick han tillbringa tiden nästan
ensam under väntan på hvad som komma skulle. Af mat och
dryck erhöll han allt, hvad han behöfde, och understundom tittade
baronen in i kammaren och samtalade något litet med honom.
Öfver allt detta låg dock utbredt någonting särdeles mystiskt.
Aftonen kom. Det började blifva mörkt. Då trädde baronen
in till honom och sade med barsk ton: >»Jag har samlat mitt
folk och några främmande hit, och därför måste Pettersson nu
hålla en predikan eller andligt föredrag för oss alla i afton.
Pettersson blef alldeles öfverraskad, i synnerhet som baronen
icke hade nämnt ett ord därom förut. Han ursäktade sig så
godt han kunde och förklarade, att han icke kunde predika, och
att han icke heller vore det ringaste beredd därpå. Men inga
ursäkter hjälpte. Med barsk och ännu mer befallande ton sade
baronen, att det nu måste ske, ty det var hans och alla de när
varandes begäran. Baronen lämnade honom nu en stund ensam
i kammaren. Pettersson tog nyckeln ur dörren för att en stund
få vara allena och föll ned inför sin Gud under bön till honom,
att han måtte gifva honom nåd att kunna säga något till hans
äras befrämjande och till någon själs frälsning. Inom en kort
stund kom bud, att de nu voro samlade, så att han måste börja
sin predikan. Pettersson kunde knappt finna någon text. I fickan
hade han en liten bok, som handlade om bättringen och tron, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
