Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - II. Andliga rörelser i västra Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 FEMTIONDESJUNDE KAPITLET,
Ahnfelts sånger. Till läsning användes utom bibeln hufvud
sakligen Luthers skrifter samt tidskriften Pietisten. Söndag efter
söndag, sedan gudstjänsten i kyrkan slutats, höllos dessa samman
komster, och antalet besökare ökades beständigt. En sjökapten
yttrade en gång i harmen häröfver till en af ledarne: »I hafven ge
nom ert läsande och sjungande snart förvridit hufvudet på alla frun
timren i Viken, så att de icke tänka på annat än sammankomster
och religiösa saker». Detta var nu visserligen öfverdrifvet och
smädligt sagdt, men nog hade Guds ord börjat utöfva sin verk
samhet i mångas hjärtan.
Snart öppnades flera hus för dessa små sammankomster
äfven i angränsande byar. Bland dem, som nu flitigt besökte
dessa »läsemöten» och delvis ledde dem, var den äldre af de
ofvannämnda bröderna från Farhult, SVEN HANDBERG, som nu
tagit skollärareexamen och blifvit anställd i Brandstorp. Herren
bekände sig till ordet och bönen, och mer än en fick sitt första
egentliga evighetsintryck vid dessa anspråkslösa söndagssamman
komster. Men det var ju naturligt, att världen skulle smäda och
begabba både dem och besökarne. Man utspred de vidunderli
gaste berättelser om sammankomsterna; de, som aldrig varit med,
hade vanligtvis bäst reda på, huru det tillgick. »Läsarne piska
sig med ris; de krypa genom stolar, och då vankas stryk, tills
synden är utrensad»> o. s. v.. Måhända trodde en och annan
dessa berättelser; eller måhända -de endast utspriddes utan att
blifva trodda. Emellertid hade man ju kraftigare medel att an
vända vid försöket att stäfja läseriofoget. Konventikelplakatet
ägde ännu gällande kraft, och detta skulle nu tillämpas. En
gammal krögare och en annan person af samma sinne som denne
blefvo utsedda till att i och för rättegångs anställande mot »lä
sarne» anteckna namnen på dem, som voro samlade till konven
tikel. Utan tvifvel voro krögaren och hans kamrat af samma
åsikt som guldsmeden Demetrius i Efesus, när han sade: »Det
är fara värdt, att denna vår näringsgren kommer att försmås»,
och därför skulle läseriet utrotas. En söndagseftermiddag, då
en del vänner voro samlade till läsning, kommo nu dessa ifrare
för ordning inrusande i stugan med papper och penna i handen
för att uppteckna »brottslingarne». De, som voro samlade, för
höllo sig stilla och började sjunga sången »Skall jag mitt hjärtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
