Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - III. Religionsförföljelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA i SKÅNE. öl
ställande kronolänsmän och fiskaler skulle draga försorg, och
domkapitlen, enligt 8 momentet af kungl. brefvet den 2 maj 1751,
endast vore skyldiga att för vederbörande tillkännagifva, om kon
ventiklar någonstädes höllos, men i något lagrum icke uppdroges
åt domkapitlen att inkalla personer, som på ett eller annat sätt
mot konventikelplakatet sig förbryta, domkapitlet saknat befo
genhet för sin åtgärd, så mycket mera som någon domstol ej
finge upptaga än mindre bestraffa konventikelbrott, förrän Kungl.
Maj:ts justitiekanslersämbete gifvit där lof till, samt domkapitlet
genom att inkalla personer, hvilka begå dylika brott, kunde till
foga dem genom resekostnader och flera dagars bortovaro från
hemmet midt under bråda våren och hösten större förlust än de
i ofvan nämnda kungl. plakat för ifrågavarande förbrytelse stad
gade 200 daler silfvermynts böter, vid hvilket förhållande Nils
Andersson yrkat, att domkapitlet måtte affordras ersättning för hans
resekostnader, tidsspillan och arbetsförsummelse med minst 33 rdr
16 sk. b:ko — hvarefter domkapitlet uti afgifvet utlåtande huf
vudsakligen anfört, att, ehuru Nils Anderssons förseelse kunnat
blifva föremål för åtal, vore domkapitlets med honom vidtagna
åtgärd icke att anse såsom någon bestraffning, enär afsikten där
med endast varit att genom undervisning och förmaning bibringa
Nils Andersson en bättre insikt om sina skyldigheter och om den
våda, för hvilken han sig blottställde, samt att sålunda befordra
hans eget bästa, att, hvad anginge laglikmätigheten af domkapit
lets åtgärd, det visserligen medgåfves, att den hos domkapitlet
gjorda anmälan icke innehölle någon angifvelse, att vid den
hållna olofliga sammankomsten för andaktsöfning några irriga
lärosatser blifvit förkunnade eller utspridda, ty pastor på stället
hade icke bevistat densamma eller fått närmare kännedom om
hvad därvid i sådan väg kunnat förekomma, men ingenting an
såges bevisa motsatsen eller att sådana satser icke kunnat vara
å bane, då sammankomsten leddes af en laicus, hvars insikt i
kyrkans läror och förmåga att dem tolka och förklara på intet
sätt vore pröfvad och godkänd, att, om det också antoges, att
vid sammankomsten något irrlärigt eller vilseförande ej förekom
mit, domkapitlet likväl förmenade, med stöd af rätta förståndet
af Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 20 mars 1735 och kungl.
brefvet den 2 maj 1751, jämförda med kungl, brefvet till justitie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
