Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - III. Religionsförföljelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. F2f
Man har sagt oss, att enligt en lag, som kallas Regerings
formen, har konungen svurit att ingens frid i hans hus störa
eller störa låta, och då förmoda vi, att konungens ämbetsmän
också skola hålla frid. Den saken öfverlämna vi härmed åt herr
justitieombudsmannen, som bättre än vi förstår att bedöma, om
ett sådant uppträde är med lag och god ordning öfverensstäm
mande eller ej.
Det är icke af hämndlystnad, vi göra denna anmälan, men
vi frukta, att den personliga friheten och hemfriden skola all
deles försvinna, om icke ordningens handhafvare själfva hålla frid
och iakttaga anständighet.
Kristianstad och Nosaby den 16 april 1855.
Pehr Andersson.»
Denna anmälan var underskrifven af flera personer, som
under edlig förpliktelse styrkte sanningsenligheten af däri med
delade uppgifter.
Vid genomläsandet af denna inlaga kan man finna ett af
skälen, hvarför prästerskapet vid riksdagarna under denna tid
motsatte sig upphäfvandet af konventikelplakatet. Det är tydligt,
att enda sättet för dem att få lefva i god frid var att öfverlämna
de andliga rörelserna i polisens händer. Skrifvelsen karakteri
serar för öfrigt på ett märkvärdigt sätt statskyrkans egen då
varande ställning. Dess styrelse var sådan, att, då troende
kristna inom henne förföljdes och tvingades till sina samveten,
kunde de icke vända sig till kyrkans målsmän med sina klago
mål utan nödgades söka hjälp hos rikets ständers justitieombuds
man. Biskopar, konsistorier och präster ville icke beskydda dem.
Hvad hade eljest varit naturligare, än att »vår ärevördige prost
och hederlige man Borgström» hade uppträdt som sina förtryckta
församlingsboars försvarare och närmaste målsman.
Äfven skolläraren O. Lindegren i Loshult, hvilken under förra
hälften af 1850-talet började resa omkring och förkunna evan
gelium i Skåne och angränsande delar af södra Sverige, var vid
denna tid ofta utsatt för trakasserier från prästerskapets och de
världsliga myndigheternas sida, därför att han icke kunde under
låta att vittna om Jesus för sina skolbarn och befolkningen i
allmänhet. Se här några exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
