Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - III. Religionsförföljelse - IV. Andliga rörelser i östra Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1218 FEMTIONDESJUNDE KAPITLET.
Allt visar, att den gamla fiendskapen mellan kvinnans säd och
ormens säd är densamma i alla tider.
IV.
Andliga rörelser i östra Skåne.
Genom den ofvannämnde Ahnfelts verksamhet blef P. P.
WELINDER, som då var adjunkt hos doktor Bergman i Vinslöf,
förd till tron på Herren. Denne åter igen blef ett medel i Her
rens hand att föra sin förman, doktor BERGMAN, till samma tro.
Dessutom ställde sig odeladt: på de kristnas sida den bekante
kyrkoherden i Mellby H: B. HAMMAR, hvilkens verksamhet blef
af en stor och omfattande betydelse. Vi skola här nedan med
dela särskilda lefnadsteckningar öfver dessa nitiska och oför
skräckta sanningsvittnen på denna tid. Detta triumvirat HAM
MAR, BERGMAN och :WELINDER blef sedermera lekmannaverk
samhetens stödjepelare. De hade att vid prästmöten och annor
städes utstå mången het’dust vid försvarandet af densamma, men
deras strid kröntes med seger. Därtill kom, att de i biskop Tho
mander hade en varm; vän, som på samma gång var lekmanna
verksamheten mycket tillgifven. Hvilken ställning biskopen intog
till lekmannaverksamheten, visar den hälsning, han på dödsbädden
dikterade och aflät till de å Vanneberga möte församlade missions
vännerna. Den hade ungefär följande lydelse: »Hälsa gubbarne,
att, om en biskoplig välsignelse har något att betyda för dem,
så hafva de min välsignelse i sitt missionsarbete».
Äfven åtskilliga andra präster blefvo troende och slöto sig
till den andliga rörelsen. Ju mer denna utbredde sig, desto mer
kände man behofvet af att sammansluta sig och ordna krafterna.
Under den tid, omkring år 1850, då P. P. Welinder tjänst
gjorde som adjunkt hos d:r Bergman, började genom hans verk
samhet ett andligt uppvaknande förspörjas bland hans åhörare.
Sedan Welinder på årsdagen efter sin ankomst till församlingen
slutat sin predikan i kyrkan och läst upp kungörelserna, vände
han sig till sina åhörare och yttrade ungefär följande: »Jag har nu
stått som eder lärare ett helt år, och jag vet inför Gud, att jag
predikat om bättringen till Gud och tron på vår Herre Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
