Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - X. Kristianstads traktatsällskap och den religiösa verksamhetens ordnande i östra Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 1207
mankomster hat man, i samma mån som tron tilltagit, också med
stötre: trohet: slutit sig till: Gudsord. Sålunda: har mån ti ex.
genom bruket af biskop Thomanders öfversättning af nya testa
mentet samt d:r Fjellstedts bibelverk fäst sig vid apostlarnes
föreskrift att välja äldste medelst omröstning genom händers
uppräckande (Apg. 14: 23): På somliga ställen hafva de varit
8, på andra 5, på andra 3 äldste, hvilka hafva uppsikt öfver dem,
som regelmässigt bevista de andliga sammankomsterna, samt be
stämma, hvilka kringresande personer må vid dessa samman
komster hafva tillåtelse att tala. Äfvenledes hafva de på grund
af Matt. 18 kap. infört ibland sig kyrkotukt>.
M. Hertelius, som då vistades i Vanneberga, skref om detta år
1858 följande: »Utom de 4 kvartalsmötena hållas här också
månadsmöten å många orter. De anse nu i allmänhet tiden vara
inne för reglerade och ordnade fria församlingar. Uppteckning
af personerna sker för att kunna använda församlingstukt. För
sådant ordnande är den käre d:r Bergman ledare, icke som be
fallande utan som den där gifver råd. Församlingarna välja och
antaga själfva äldste efter bästa omdöme. Vid möte i Vanne
berga fattades beslut härom. Doktorn har inbjudit de äldste att
mötas hos honom hvarje måndagsafton för öfverläggningar rörande
detta ämne. Här är så uppmuntrande och godt att vara, att jag
fröjdar mig storligen>.
Traktatsällskapets förste aflönade predikant blef skolläraren
M. Carlsson. Sedermera upptogos i sällskapets tjänst de öfriga
här ofvan omnämnda predikanterna, hvilka förut verkat inom
häradsföreningarna. I regeln. blef ingen antagen till predikant,
som icke förut verkat ett och annat år såsom husbesökare
och skriftspridare. Därigenom blef det utrönt, om han ägde
gåfvan att resa mera vidsträckt omkring i stiftet och predika.
Denna föregående verksamhet var, kan man säga, den missions
skola, predikanterna på den tiden hade att genomgå. Det var
icke heller den sämsta. Ty å ena sidan verkade världens hån,
bespottelse och fiendskap ett förödmjukadt sinne, och å den andra
närdes genom den välsignelse och framgång, hvarmed Herren
krönte denna verksamhet, ett friskt troslif med frid och fröjd i
den helige ande.
Ekman, Den inre missionens historia. 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
