Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under glansperioden 1000—1300-talet, då Gotlands enda
stad Visby utgjorde »den förnämsta stapelplatsen för norra Europas
handel», ja, medelpunkten i det stora hanseförbundet, besöktes ön
af köpmän från Tyskland, Ryssland, Livland, Nederland samt flera
andra europeiska länder, och bland öboarna räknades vid den tiden
många utländingar. En i vis smån blandad folkstam uppkom här
på detta sätt. I denna omständighet finner man förklaringen till
den säregna blandningsdialekt, som, oaktadt den numera här
meddelade fullkomligt svenska skolundervisningen, ännu allmänt
förekommer på Gotland.
Norske konungen Olof den helige tvang år 1030 med
vapenmakt de hedniska gutarne (gotländingarne) att antaga kristen tro.
Det var romerska kyrkans kristendom, som påtvingades dem.
Ledarne af nämnda kyrka härstädes måste hafva varit besjälade
af ett mäktigt och ihärdigt intresse för sin sak. Därom vittna
deras verk, som ännu. i dag till en del stå kvar i de dyrbara
och mästerliga kyrkobyggnader, af hvilka ön är öfversållad. De
flesta af de bortåt 100 kyrkorna på Gotland härleda sig från
katolska tiden. Dessutom ligga flera under samma tid härstädes
byggda praktfulla kyrkor i ruiner.
Ön Gotland hörde fordom i kyrkligt afseende till Linköpings
stift, hvars förste säkert kände biskop hette Gislo, samtidig med
konung Sverker Karlsson, och hvars siste katolske biskop var
den bekante Hans Brask, hvilken efter Västerås riksdag 1527
flydde till Gotland, därifrån han dock, efter af honom mot de
evangeliska kristna anställda stränga visitationer, begaf sig redan
samma år.
Ehuru reformationens grundsatser vid denna tid vunnit fast
fot på Gotland och man sålunda där, såsom annanstädes i hela
vårt land, afskuddat sig romerska kyrkans ok, hade reformationens
kärna, ett lif i rättfärdighet genom tron på Kristus, blifvit en
för prästerna och folket i det stora hela ännu främmande
angelägenhet. »Många gamla personer», säger lektor O. W. Lemke i
sitt arbete Visby stifts Herdaminne, »kunde ej "Fader vår’, än mindre
tio Guds bud utantill. Många präster kunde ej själfva skrifva
predikningar utan uppläste sådana ur de postillor, som för detta
ändamål blifvit utgifna. Bilderdyrkan och grof vidskepelse
fortforo såsom under katolska tiden; allt slags otukt, dryckenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
