Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var klart, att mörkrets barn icke kunde tåla
rättfärdighetens ljus. Äldre och yngre personer bland löst folk plägade
ofta samla sig utanför sammankomstlokalen, skräna, larma och
utösa många grofva och hätska ord. Sedan Reiktnitzer 1856
köpt eget hus i staden, höll han där bibelförklaringar. Vid
sådana tillfällen samlade sig många människor både inom och
utom huset och bland dessa en hel hop orostiftare, som en och
annan gång tillställde tumultuariska uppträden, hvilka sågo mycket
hotande ut. Vid ett sådant tillfälle utropade Reiktnitzer bland
folkhopen: »Viljen I taga mitt blod, så gören det, blott jag
därigenom kan lugna eder». Då blef det stilla den gången. Då
Siltberg en dag gick öfver en korsgata, kom en sjöman efter
honom, lyfte öfver hans hufvud en stor tågknippa och slog till
ett kraftigt slag under utrop: >»Det skall du ha, din läsare!»
De hade förut aldrig växlat ord med hvarandra. — En mörk
höstafton kommo i sällskap till smidesmästarens verkstad en
militärkapten och en krögare. I mycket anstötliga och hårda ordalag
förebrådde de honom därför, att de sett gnistor uppstiga ur
skorstenen i hans smedja. Dessa kunde lägga hela staden i aska,
menade de. Det var emellertid icke dessa gnistor, som så häftigt
oroat kaptenen och krögaren, i synnerhet som inga hus lågo
nära smedjan; gnistorna af den eld, hvilken Jesus säger sig vara
kommen att tända, hade oroat dem. Det var dessa de, ehuru
förgäfves, önskade kunna släcka, såsom de vid sitt aflägsnande
yttrade: »Läsarepacket ska’ vi nog kväsa».
Ute på öns landsbygd hade emellertid Lindelii arbete burit
frukt, men de, som i sina hjärtan gifvit rum för hans vittnesbörd,
hade ännu icke blifvit verkligt lösta från lagens förbannelse. De
behöfde höra förkunnelsen om Kristi blod, utgjutet till deras
synders förlåtelse.
Vid denna tid bosatte sig Reiktnitzer på södra Gotland i
Grötlingbo socken, där han köpt ett mindre landtbruk. I sitt
hem och på andra platser i nejden höll han evangeliska
sammankomster. Stora skaror af människor samlades att höra
glädjebudskapet. Det var nu, såsom om himmelriket lidit våld och de
väldiga ryckt det till sig.
Sommaren var för handen. Årder och harf hade för en
tid fått hvila, och redan grönskade bördiga åkrar mellan de långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
