Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA PÅ GOTLAND OCH ÖLAND. 1293
kastade de stenar efter honom, hvilka dock ej träffade. Näst
följande måndag den 9 aug. inställde sig baptisterna i H. och
N. efter töregående kallelse inför kyrkorådet och tillfrågades, om
de ville mottaga varning och återgå till statskyrkan. Härtill
svarade de, att de aldrig mer önskade tillhöra densamma. Vid
detta tillfälle framvisade Riektnitzer de sår, som statskyrkans
kristna tillfogat honom föregående kväll. Kontraktsprosten H.
svarade då: »Detta hör icke till saken nu»: Pastor L. sade:
»Detta har Reiktnitzer ej fått för god gärnings skull, ty hvad
pris är det, om I för edra missgärningar slagna varden och liden?>
Han åsyftade härmed den missgärningen, att Reiktnitzer gått ut
ur statskyrkan och tagit dopet.
Understundom inträffade, att präster, som sökte lägga hinder
i vägen för Guds ords predikan, därvid fingo mothugg och till
rättavisningar. Då kyrkoherden i en viss socken på södra Got
land icke kunde genom varningar och tillrättavisningar för
hindra Guds ords tillväxt, utlyste han sockenstämma för att be
sluta förbud mot de evangeliska sammankomsterna. Ordföranden
inledde den föreliggande frågan med allvarliga erinringar om
den fara, som genom det uppkomna läseriet hotade »den evan
geliskt lutherska kyrkan», samt vädjade till stämman under hän
visning till konventikelplakatet. Men sockenboarna ville icke
denna gången gå kyrkoherdens ärenden utan motsade honom
under erinran därom, att läsarne intet ondt gjort: de hade ju
blott läst, uttydt och hört Guds ord samt sjungit andliga sånger
och blifvit anständigt folk. Då blef kyrkoherden häftig, slog
handen i bordet och frågade: »Veten I då icke, att jag är det
ljus, som af öfverherden är satt att lysa och rätt leda denna för
samling?» — »Må så vara», sade en frispråkig bonde, »men då
behöfver det där ljuset ändå snoppas, så det lyser riktigt». —
Men något förbud blef icke sedan af vid den stämman. Och i
hvilket fall som helst hade de gotländska prästernas afvoga upp
trädande mot den evangeliska rörelsen på ön föga betydelse,
emedan de vid den tiden saknade hjälp från högre ort: biskop
L. A. Anjou i Visby, hvilken sedan 1845 innehaft ämbetet, var
en fredligt sinnad man, som hellre afstyrde än uppmuntrade
fientliga anfall mot Kristi vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
