Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA PÅ GOTLAND OCH ÖLAND. 1295
för honom. På sitt vanliga troskraftiga och hjärtevinnande
språk målade han för sina talrika åhörareskaror hedningars, judars
och namnkristnas djupa fall och stora nöd samt Guds oändliga
barmhärtighet till deras frälsning genom tron på Kristi namn.
Många, som hörde Fjellstedt, fingo från den stunden outplånliga
intryck i sina hjärtan af Guds nåd.
I Endre och några andra socknar samlade kapten Melander
folket att höra Guds ord. Det var med brinnande nit, denne
man nödgade människor till försoning med Gud. Samtidigt med
denne manade en man vid namn Svensson, lille Svensson kallad,
till. omvändelse och tro, och i Hejde samt däromkring verkade
med nit och framgång byggmästaren J. Hjort. I Näs socken
predikade en troende skollärare, i Fide en man vid namn Jonsson och
i Guldrupe en man med namnet Pettersson, flera andra, som vid
denna tid uppträdde, att förtiga. I utomordentliga besökelse
tider måste man bevittna samt lära sig fördraga ovanliga före
teelser. Så uppträdde nu i Etelhem två gossar, den ene 10 och
den andre 13 år gammal, och förkunnade på ett barnsligt rörande
sätt bättring och syndernas förlåtelse i Jesu namn. Ganska många
; hörde med allvar denna barnpredikan. En blind man vid namn
Almqvist från fastlandet och Lekström, sedermera baptist, höllo
ock vid denna tid sammankomster till uppbyggelse. Herrens
vänner växte till i antal dag efter dag.
Det led mot slutet af 1850-talet. I Visby fanns. vid denna
tid en liten försåmling, hvars medlemmar höllo endräktigt till
samman genom brödrakärlekens band. Det värsta, som kan hända
en församling näst affall från Kristi gemenskap, är partistrider
och söndringslusta. Reiktnitzer, som så i staden som på lands
bygden arbetat med välsignelse till mångas sannskyldiga frigörelse,
hade nu med lifligt intresse omfattat Kristi befallning om dopet.
Han reste då till Stockholm, lät där döpa sig, kom tillbaka och
fortsatte sin predikoverksamhet; men nu dref han dopläran med
sådan ensidighet, som om en kristen människas hela lifs ställ
ning berodde därpå, om hon mottagit dopet såsom medvetet
troende eller icke. Så sattes här, till oberäknelig skada, dopet
såsom skiljemur mellan Kristi vänner. De allra flesta troende
läto döpa sig. Dessa blefvo de första medlemmarne i stadens
baptistförsamling, till hvars föreståndare Reiktnitzer kallades. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
