Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Andliga rörelser på Gotland och Öland - II. Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA PÅ GOTLAND OCH ÖLAND. 1207
under det de inre trakterna, de s. k. allvaren, där den nakna kalk
hällen träder i dagen, äro blottade på nästan all vegetation. Öns
folkmängd uppgår nu till omkring 33,000 personér. Äfven inom
denna lilla övärld har Gud genom sitt lifgifvande ord uppdragit
evighetsplantor för sin himmelska örtagård.
Bland de personer, som under förra hälften af innevarande
århundrade uppvaknade ur syndasömnen på Öland, nämnes en
hemmansägare Anders Persson i Mörby, Alböke socken. Han
föddes i Köpings socken den 1 nov. 1813. Hans föräldrar dogo,
då han ännu var helt ung, hvarefter han fick tigga sitt bröd. En
fattigstugkvinna undervisade honom något litet i att läsa innan
till i bibeln. Såsom uppväxt tjänade han dräng hos en bonde i
Hörninge. Husprästen Lundgren i Böda predikade vid den tiden
bättringens predikan här och på andra platser, där han vistades.
Några blefvo därigenom i Böda omvända till Herren. Efter en
tid föll emellertid denne Lundgren i dryckenskap och otukt samt
blef afsatt. Kyrkoherden Ringberg i Källa predikade ock ord
till väckelse. Dessa präster gick A. Persson och hörde. På
våren 1839 blef han omvänd till Gud. Detta tillgick sålunda.
En bonde och hans dräng narrade Persson med sig att för ett
dygn stjäla en häst, som tillhörde kyrkoherden Alqvist i Gärds
lösa. På denna: häst red: bonden; då han var åstad för att >frid»>.
Hästen släpptes emellertid, då bonden utfört sitt frieriärende.
Men att Persson varit med och stulit hästen, därför straffade
honom den: helige ande. »Då jag» — så berättar Persson —
>morgonen därpå vaknade och solen gick upp, såg jag mina
synder, och att jag vore förlorad, om jag fortsatte i mina synder».
Han bad nu Gud om förskoning. Samma söndag var det upp
skrifning till nattvarden, och Persson anmälde sig därtill. Men
på eftermiddagen var han så matt af den nöd, som tryckte ho
nom, att han icke kunde sköta boskapen, såsom hans plikt annars
var. Han grät och kvaldes. Då sade hans husbonde: »Hvarför
gråter du?» — Anders svarade: »Jag, må väl gråta, jag som
syndat all min tid». Husbonden läste nu för honom en psalm
vers, men det medförde, att hans nöd blef ännu större. Men” nu
började Anders Persson nalkas Gud med rop om frälsning. Vid
buskar och stenar låg han inför Herren och sade: >»Förlossa
mig, o Gud, från mina stora synder ty annars förgås jag». Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
