Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Den fria kristliga verksamheten i Stockholm - I. Katarina Elisabet Posse och söndagsskolan - II. Diakoniss-sällskapet och verksamheten i fängelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I STOCKHOLM. 1303
återställd. Allt hastigare skred lefnadsdagen mot sin afton, och
den 22 juli 1881 på sin 62:dra födelsedag hemförlofvades hon,
I sin sista stund bad hon sina barn föreläsa för sig psalmen 40,
hvilken slutar med de orden: »Min Gud, dröj icke!» och i denna
bön instämde hon af hela sitt hjärta. Hon fick ock ögonblick
ligen svar från Herren, så att hon efter ett par andedrag lämnade
detta lifvet och den välsignelserika verksamhet, hon där utöfvat,
för att i det rätta hemmet där ofvan mottaga den trogne tjä
narens lön.
TE
Diakoniss-sällskapet och verksamheten i
fängelserna.
Bland den fria kristliga kärleksverksamhet, som under 18530
talet började bedrifvas i Stockholm, hafva vi särskildt att minnas
Diakoniss-sällskapets arbete och det första försöket att på laglig
väg åstadkomma en friare själavård inom fängelserna. Vid denna
tid hade i de flesta protestantiska länder inrättats bildnings
anstalter för fruntimmer, hvilka önskade ägna sig åt sjukas, fattigas
samt barns vård, eller hvilka ville till fällt för sin verksamhet
välja fängelser och räddningshus eller andra inrättningar, där den
kristliga barmhärtigheten företrädesvis finner en verkningskrets.
Äfven i Stockholm fanns år 1853 en sådan anstalt, som redan
några år ägt bestånd. Ifrån dess första början hade det alltid
varit styrelsens önskan att erhålla en egen bostad för densamma.
Men till följd af de inskränkta tillgångarna vågade man ej tänka
därpå, förrän d:r Fjellstedt vid årshögtiden ofvannämnda år fram
ställde denna sak till de närvarandes behjärtande.
>»Är detta verk», sade han, »ett Herrens verk, så måste det
växa till, ty allt hvad han skapar och grundar, det lefver, växer
och utvecklar sig. Framåt är ett oupphörligt lösensord i vår tid;
framåt vill också tron, hoppet och kärleken; framåt vill således
också detta sällskap i sin viktiga verksamhet, och det kan icke,
vill icke, får icke stå stilla. Men nu visar det sig, att dess verk
samhet inskränkes genom brist på utrymme i det hus, som blifvit
hyrdt för sällskapets ändamål. Sådan inskränkning är beklaglig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
