Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Den fria kristliga verksamheten i Stockholm - V. Axel Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1310 FEMTIONDENIONDE KAPITLET.
Nå
Axel Adlercreutz.
AXEL ADLERCREUTZ, Son till generalmajoren Gustaf Magnus
Adlercreutz, var född den 2 mars 1821. Sedan han 1838 i Upp
sala aflagt studentexamen samt en tid därefter juris kandidat
examen, inskrefs han 1841 som tjänsteman i rättegångsverken
och utnämndes 1853 till assessor i Svea hofrätt, 1857 till revisions
sekreterare och 1860 till justitieråd. Ehuru han hade framför sig
den mest lysande bana i jordiskt hänseende, riktades dock tidigt
hans blick på de eviga och himmelska tingen. En af hahs minnes
tecknare säger därom: »Till denna förändring, som adlade men
ingalunda utplånade den friska grundtonen i Adlercreutz, bidrog
utom andra omständigheter faderns genom sorg öfver hans hustrus
död föranledda långvariga själslidande och icke minst den nära
bekantskapen med den för sitt mecenatskap mot den studerande
ungdomen vidt kända grefliga familjen Lewenhaupt på Karlslund
i Västmanland. :Adlercreutz blef ock måg till nämnde Lewen
haupt. Han var en varm vän till lekmannaverksamheten och
insåg dess stora betydelse för vårt lands evangelisering. Från
Fosterlandsstiftelsens grundläggande var "han en medlem af
dess styrelse och under många år dess ordförande. Ehuru han
1868 efter att hafva blifvit utnämnd till president i Göta hofrätt
inkallades i konungens råd som civilminister och tvenne år senare
intog platsen efter friherre de Geer som justitiestatsminister, för
blef han allt fortfarande en vän af de andliga rörelser, som på
den tiden gingo fram öfver vårt land. Själf närde han sitt inre
lif från den friska källa, som uppspringer ur Guds lifgifvande
ord, och, eftersom han själf hade smakat Guds nåd, var han allt
jämt angelägen, att denna nåd måtte blifva känd och anammad
äfven af andra. På samma gång han offrade sina krafter för ett
älskadt fosterlands väl, glömde han aldrig det himmelska hemmet
och betydelsen af att verka därför, medan hans arbetsdag varade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
