Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Den fria kristliga verksamheten i Stockholm - V. Axel Adlercreutz - VI. Per Magnus Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 8 FEMTIONDENIONDE KAPITLET.
Vi
Per Magnus Elmblad.
PER MAGNUS ELMBLAD härstammade från Elmeboda socken
i Kronobergs län, efter hvilken födelsesocken han också hade tagit
sitt namn. Sedan han fullbordat sina studier i Lund, där han
tog filosofie kandidatexamen år 1833, tjänstgjorde han mellan
åren 1830—1840 såsom adjunkt i åtskilliga socknar i Växjö stift.
Hans verksamhet i Jönköping var i all synnerhet mycket väl
signelserik, hvarom förut berättats, se sid. 1073. Under en kortare
tid verkade han också inom Wieselgrens pastorat Vesterstad af
Lunds stift. Wieselgren säger om den unge prästmannen: »Lycklig
den församling, där en verkningkrets öppnas för denne i lära och
lefverne lika ostrafflige mans berömvärda krafter».
Han aflade 1838 den filosofiska graden i Lund och erhöll
1840 lärareplats vid Hillska skolan å Barnängen. Denna befatt
ning innehade han till år 1844, då han utnämndes till lektor i
teologi och filosofi vid Stockholms gymnasium. Under sin vistelse
i hufvudstaden ägnade han sig ock åt predikoverksamhet samt
besökte sjuka: och fångar och hade i uppdrag att bereda åtskilliga
dödsfångar till döden.
Beträffande hans predikoverksamhet yttrar en minnestecknare
om honom följande: »Låtom oss för ett ögonblick liksom förflytta
oss till den vältekanta Betlehemskyrkan vid den tid, då Elmblad
predikade där. Vi se på predikstolen den storväxte mannen med det
fylliga ansiktet och det yfviga håret. Han talar något lågmäldt
och synes ibland söka efter ord, ja, stundom uppstår rent af en
liten paus i talet. Man märker alltför väl, att predikanten icke
hör till dessa, som begagna koncept. Han talar om Kristi straff
ord öfver Korasin, Betsaida och Kapernaum. Se, då förvandlas
talaren i ett ögonblick. Han höjer rösten. Hans ansikte får en
lifligare färg. Han gestikulerar och vänder ifrigt på hufvudet.
Han talar om den stora mälarstaden, som fått höra Herrens ord
men förhärdat sig i likhet med städerna vid Genesaret. ”Ve dig,
Korasin, ve dig, Kapernaum! ropar han med stark röst, som
darrar af sinnesrörelse, och med ögon fyllda af tårar. Man igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
