Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Den fria kristliga verksamheten i Stockholm - VI. Per Magnus Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I STOCKHOLM. 1321
läsarne hade gjort. »Särskildt», sade han, »finnes det i Stock
holm en lektor, som heter Elmblad; den karlen lär vara den
värste af dem, en riktig skojare på allt sätt». — »Hvad har den
mannen då gjort»? frågade Elmblad. »Jo, han sitter och läser
i bibeln från morgon till kväll, och så beder han så långa böner,
att en karl hinner äta ett helt middagsmål, medan han håller på;
och så gör han så många till läsare, att, om han får hållas, blir
väl snart hela Stockholm tokigt». — »Ja, det där är ju alltsam
man förskräckliga ting», sade Elmblad, »men icke kan han väl
precis kallas ’skojare’ för sådant». — >»Nej, det förstås», svarade
kaptenen, >»men han gör ännu värre saker. Han försöker skicka
af bref med begagnade frimärken på; han har förfört tre oskyl
diga flickor här i Småland och väl ett halft dussin i Stockholm;
och så har han försökt egga folket till uppror och mycket, myc
ket mer».
»Ja, det sista är sant>, svarade nu Elmblad med allvar i
sin röst; »han har försökt att egga folk till uppror mot ”denna
världens furste, mot honom, som håller människorna bundna i
syndens bojor. Men sin jordiske konung vördar och älskar han
af hjärtat; och historierna om frimärkena och de förförda flickorna
är ren lögn». — När Elmblad yttrade dessa sista ord med något
höjd stämma, tittade kaptenen helt häpet på honom och sade:
» Känner pastorn den där Elmblad personligen och tycker kanske
om honom?» — »Ja, nog känner jag honom utan att dock tycka
om honom, tvärt om. Men icke kan jag tigande höra honom
beljugas. Då anser jag det vara min rätt och plikt att taga hans
försvar»: — ’» Kanske herrarne äro släkt»? frågade kaptenen. —
»Ja, så nära som möjligt, ty jag är Elmblad>, svarade denne, —
Nu blef kaptenen alldeles förvirrad och började utgjuta sig för
klaringar och ursäkter. Men Elmblad afbröt honom helt vänligt
och sade: »Inga förklaringar behöfvas, ty sådant här är jag så
van vid, att det icke känns bitfert, när jag hör mig beljugas.
Det är något, som alla äkta Jesu lärjungar i alla tider ha fått
genomgå, ett af de oundvikliga tecken på alla dem, som bära
”Kristi kors’, emedan de bekänna hans namn». Därpå följde ett
långt, allvarligt och förtroligt samtal, som slutade med, att kap
tenen bjöd Elmblad hem till sig. De blefvo sedan efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
