Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Baptistiska rörelser - II. Katrina Broberg och den första bapistförsamlingen i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1344 SEXTIONDE KAPITLET.
dörren och körde ut honom. Nu började mängden skratta af
hjärtans lust under utrop af: »Nå, nu är du väl döpt? Hvad
har då fått för namn? Heter du Sodom eller Gomorra?»
Hittills hade Katrina haft ett jordiskt stöd i sin syster, som
bott tillsamman med henne. Penna dog nu, och, sedan Katrina
blifvit ensam, uppmanades hon at sina barn i Amerika att åter
Fesa -dil- öfver. oc Hon began. sto-öcksäarpat vare: vid fyllda -70- ar.
Detta tilldrog: sig 1867. Nu hade. förhållandena i New York
väsentligt förändrats. Där fanns nu en baptistförsamling, hvilken
uppehöll sina predikningar på svenska språket, så att Katrina
nu ej kände sig så ensam som förra gången. Från New York
begaf hon sig till sin andra dotter, hvilken var gift med en svensk
och bosatt i New. Orleans i Amerikas sydstater.. Den 10 nov.
1869 anlände hon till denna plats. Men där greps hon af en
ännu större längtan till hemlandet, än hon någonsin förut erfarit.
Hon försökte ehuru förgäfves att kunna trifvas. Synnerligen
svårt var det för henne att umbära Guds ords predikan och
umgänget med de troende. Och inom hemmet, där hon bodde,
fanns ingen, som delade hennes hjärtas öfvertygelse. Nedtryckt
af sorg och bedröfvelse gick hon en dag med sin bibel ut på
den närliggande kyrkogården. Ingen människa syntes till. I
ödmjukhet och i förtröstan på Herren böjde hon sig ned ibland
de tysta grafvårdarna och öppnade sin bibel. Hennes ögon föllo
på dessa ord: ”»Hör, Gud, mitt rop och akta på-min bön. Här
nere på jorden ropar jag till dig, när mitt hjärta i ångest är.
För mig upp på en hög klippa, ty du är min tillflykt, ett starkt
torn för mina fiender. "Jag" vill bo i din hydda till evig tid, och
min tröst har: jag "under dina vingar Ty du, Gud, hör mina
löften. Du lönar döm väl, som ditt namn frukta». Vederkvickt
af dessa Herrens ord föll Katrina på sina knän och utgöt för
Herren sina bekymmer. . Hennes bön var, att Gud måtte föra
henne åter till det gamla fäderneslandet, och att hon där måtte få
hvila till uppståndelsens morgon. Katrina själf säger: »Kampen
var svår, ty det gällde att trots alla för det naturliga ögat fram
stående omöjligheter hålla Gud för mäktig att göra under med
mig. Men jag. såg med trons öga, och då upptäckte jag, att
mitt ankare var inom förlåten. Det hade fäste på den starka
klippan, som aldrig rubbas. ’Jag skall aldrig öfvergifva eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
