Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. Början af 1860-talet. Nya kyrkliga förordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖRJAN AF 1860-TALRT M. M.
’429
23 okt. 1860 utfärdade förordningar. Den första angående
ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till*
eller utsprider villfarande lära, hade följande lydelse:
»Med upphäfvande af dels 7 kap. 4 § Ärfdabalken och 1 kap.
2 § kyrkolagen, sistnämnda lagrum så vidt det afser annan än präst
eller innefattar annan straffbestämmelse än den om ämbetets förlust, dels
ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande eljest finnes
stadgadt, är förordnadt, som följer:
1 §. Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande
annorledes utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran
stridande äro, straffes med böter från och med femtio till och med tre
hundra riksdaler eller fängelse från och med två måntider till och med
.ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet i
religionsöfning och undervisning, som bekännare af annan lära än den rena
evangeliska medgifven är. — Varder präst beträdd med utspridande af
villfarande lärosats; därom är särskildt stadgadt. — 2 §. Söker någon
genom bedrägliga medel, hotelser eller löfte om timliga fördelar förmå
annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter
från och med ett hundra till och med tre hundra riksdaler eller fängelse
från och med tvä månader till och med ett år. — Lag samma vare,
om någon, hvilken af föräldrar eller målsmän fått sig anförtrodt att
uppfostra eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, söker under
utöfning af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro än den, som med
den rena evangeliska läran öfverensstämmer. — 3 §. Har den, som ej
är svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 § sägs, till
ansvar fälld, vare honom ej tillåtet att efter undergånget straff" i riket
vistas. — 4 §• Hvar som till deltagande i främmande trosbekännares
andaktsöfningar nödgar eller lockar den, som minderårig är eller under
hans lydnad står och till svenska kyrkan hörer, böte från och med
tjugofem till och med två hundra riksdaler. — 5 §. Böterna beräknas i
riksmynt och fördelas till hälften emellan åklagaren och de fattiga.
Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse
efter de grunder, som för förvandling af böter [enligt Utsökningsbalken]
stadgade äro. — 6 §. Mil angående öfverträdelse af denna förordning
skola upptagas och afdömas af allmän underrätt, hvars utslag, där den
för brott emot 1 eller 2 § tilltalade varder åt saken fälld, underställes
hofrätts pröfning. — 7 §. För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty
i 1 § sägs, må ej åtal äga rum med mindre domkapitlet efter erhållen
underrättelse om saken, och dess sammanhang förklarat skäl till åtalets
anställande vara för handen.»
Denna förordning har blifvit upphäfd och ersatt af en ny,
som utkom den 16 nov. 1869 och är af följande lydelse:
»1 §. Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften
om timliga fördelar förmå annan till affall från den evangelisk-lutherska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
