Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. Början af 1860-talet. Nya kyrkliga förordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖRJAN AF 1860-TALET M. M.
1431
»Baptismen uttalade djärft och skoningslöst det ord, som
rörde sig på djupet af allas deras hjärtan, hvilka af mer eller
mindre orena bevekelsegrunder anslutit sig till de religiösa
rörelserna, vann såmedelst utan svårighet anslutningspunkter till de
öfverallt spridda separatistiska tendenserna och framkallade
därigenom å ena sidan ett raskt framåtskridande hos alla dem, som
innerst syftade till ett utträde ur kyrkan, men å andra sidan en
reaktion hos mången, som af djupa allvarliga religiösa behof låtit
sig indragas i strömmen af de religiösa rörelserna. Om således
baptismen kan tillägna sig den tvetydiga berömmelsen att hafva
närmast framkallat den lösning af den religiösa frågan, hvilken
innebäres uti rikets ständers beslut vid innevarande riksdag, är
det ingalunda att tillskrifva någon i baptismen inneboende
lifskraft, som gjort densamma företrädesvis skicklig att öfva sin makt
öfver människornas sinnen». Sedan baptisterna och deras
läroåskådning ytterligare skildrats, säges vidare: »Här är således
det affall från evangelisk-luthersk bekännelse, för hvilket hittills
gällande kyrkolagstiftning stadgat en påföljd, hvilken icke kan
tillämpas, då den gäller tusenden af statsmedlemmar, som gjort
sig skyldiga till den enda förbrytelsen att icke i sin religiösa tro
vara ense med kyrkan».
Den nya förordningen, hvikeh, såsom förut är sagdt, utkom
den 23 okt. 1860, hade följande lydelse:
»1 §. Vilja kristna trosbekännare af annan lära än den rena
evangeliska förena sig i församling, göre .därom hos konungen ansökning
och uppgifve därvid sin trosbekännelse och församlingsordning. —
Finner konungen efter vederbörandes hörande skäl att ansökningen bifalla,
äge salunda tillåtet främmande trossamfund rätt till fri religionsöfning
inom de af lag och sedlighet bestämda gränser; dock må offentliga
kyrkobruk och andaktsöfningar endast inom dylik församlings kyrka, bönehus
eller kyrkogård förrättas. — Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund
af hittills gällande författningar, redan bildade församlingar af främmande
trosbekännare. — 2 §. Församling, som i 1 § sägs, vare oförhindrad
att själf kalla präst eller lärare. — Hvarje församling anställe såsom
föreständare en välfrejdad person, hvars vård hennes angelägenheter
anförtros kunna, och göre därom anmälan i Stockholm hos
öfverståthållare-ämbetet, och annorstädes i riket hos konungens befallningshafvande. —
3 §. Varder rättigheten till fri religionsöfning missbrukad, eller
underlåter församlingen att iakttaga, hvad i afseende å föreståndaren är i 2
§ stadgadt, dä må efter konungens förordnande församlingen upplösas.
— 4 §. Föreståndaren åligge att noggrant föra de anteckningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
