Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. Vermland - I. Vermländska ansgariiföreningen bildas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERMLÅNDSKA ANSGARIIFÖRENINGEN B†LDAS. 145 I
allvarliga vapenhugo- med hvarandra. De sistnämnda fasthöllo
med fullt eftertryck den grundsatsen, att ingen mänsklig"
anordning, vore den ock den bästa, kunde tillfredsställa den efter Gud
törstande människoanden. Endast Guds ord, förkunnadt i
andens och kraftens bevisning, kunde det. Hvarhelst detta ord så
förkunnades, där borde man höra det. Ordföranden, med hvilken
många konservativt kyrkliga instämde, förordade däremot under
alla förhållanden kyrkobesöken och inskärpte med värma
vördnaden för predikoämbetet — det kyrkliga nämligen — samt utbrast
till sist: »Om en ängel predikade i sockenstugan och en full
präst i kyrkan, så ginge jag i alla fall och hörde prästen — för
hans ämbetes skull».
De flesta af de prästerliga ledamöterna vid 1864 års
evangeliska möte i Karlstad hade spänt bågen alltför högt. De
hade från det bekanta prästmötet i samma stad två år förut
tagit alltför djupa intryck i ortodox kyrklig riktning och sökte
nu föra de evangeliskt sinnade lekmännen under den härskande
kyrkans träldomsok. En viss förstämning ville därför
bemäktiga sig dessa. De kände, att, om de skulle stanna under de
kyrkliga formerna och de prästerliga meningarna, de vid den
förestående afgörande kampen mot kyrklig och världslig
ogudaktighet skulle finna sig alltför tungt väpnade liksom David i
Sauls rustning (1 Sam. 17: 38). De måste därför, kosta hvad
det ville, afkläda sig den tunga kyrkliga kostymen och ikläda
sig evangelii fria och lätta rustning. Och Gud gaf sina tjänare
visdom och dristighet att på denna väg skynda framåt.
Det var i början af februari månad 1865. Hela landet rundt
redde man sig i ordning till högtidlig tusensårsfest till minne af
Nordens förste apostels, den vördnadsvärde Ansgarii, dödsdag. Men
redan flera månader förut hade ett lifligt och omfattande intresse
blifvit väckt för Ansgarius och hans stora lifsgärning. Det var,
såsom om den kraftige och anderike missionären ännu en gång
framträdt för svenska folket och i Kristi namn bjudit: »Renen
eder från edra synder vid nya förbundets altare, läggen bort
edra nya afgudar och tjänen Gud allena. Hednafolken dö och
förgås i sina synder, men Kristus kallar eder att sända dem
frälsningens evangelium». Reformationen hade återgifvit åt
Europa Kristi lära; det iy.de århundradets kristna skulle gifva åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
