Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 66. P. Waldenström och striden om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. WALDENSTRÖMS UPPTRÄDANDE. 1491
synder borttagna i Kristi död och därigenom blifvit försonad med
Gud. Detta var ett fullbordadt faktum. Därför återfinna vi i
skriften om försoningens betydelse sådana uttryck som: »Den
försoning, som hon (skriften) omtalar, var en försoning, hvarigenom
världens synd togs bort». Och åter: -»Att det blef gjordt, det
berodde däraf, att Guds kärlek icke genom vårt fall blifvit rubbad».
Och åter: »Skriften uttrycker saken så, att världen blifvit
försonad med Gud», eller, såsom det ännu på ett annat ställe säges:
»Kristus har borttagit världens synd, hvilket kallas världens
försoning med Gud».
Denna lära dref han ända till 1875, menande det vara
skriftens lära. Härom säger han själf vid predikantmötet i Stockholm
1877: »Så fortsatte jag därmed, till dess jag på förvintern 1875
fick ett bref från en här närvarande person, som sade, att han
haft mycket godt af mina skrifter, men att han börjat äfven på
dem använda frågan: Hvar står det skrifvet? Att det icke står,
att Gud är försonad med världen, såg han, men, att världen vore
försonad Gud, kunde han icke heller se. Jag skref då: ’Kom
hit under påskferierna, så skall du få veta det’. Han kom, och
jag höll på i två dagar för att visa honom, hvar det stod
skrifvet. Men det var omöjligt, ty alla ställen, jag visade honom,
innehöllo, att ändamålet med Kristi ankomst i världen var, att
han skulle försona världen, men icke att världen är försonad.
Det stod således ingenstädes, och så ramlade det ena stödet efter
det andra, och mannen måste resa utan att få besked på sin
fråga. Jag var orolig efteråt och tänkte: Käre Gud och fader,
står icke det heller? Och så såg jag efter och fann, att det icke
stod. Hvad hade jag då att göra? Skulle jag tänka:
Eftersom jag hållit det hittills, skall jag hålla det hädanefter, fast det
icke står skrifvet? Nej. Jag sade: Gud hjälpe mig att
öfvergifva äfven detta, när det icke står skrifvet. Detta har förorsakat,
att jag blifvit beskylld att ena året lära ett, det andra ett annat.
Jag får blott med afseende på alla dylika invändningar förklara,
att jag är alldeles viss därom, att, huru rena i lära vi än må
blifva, så komma vi dock alltid att vara behäftade med en mängd
villfarelser, och det är mitt sinne, att, så snart jag fár se, att
någ-ot af hvad jag lärt icke är sagdt i Guds ord, så vill jag låta
Ekman, Dm inre missionens hisloria.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
