Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Nattvardsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTVARDSFRÅGAN.
1495
som på bibeln. Religionens förordningar tillhöra den enskilde
kristne, och, ehuru de för bekvämlighetens och lämplighetens
skull utdelas genom kyrkan och dess tjänare, tillhör dock själfva
saken den kristna församlingen, och det finnes ingen enda själ
bland dem, som icke, om den lefver i Herren Jesus och längtar
efter Guds hjälp, har rättighet att dela detta bröd och vin»..
De troende sökte, såsom förut är sagdt, att, så vidt möjligt
var, vid sitt nattvardsfirande blifva betjänade af troende präster
för att sålunda visa, att de ville vara den mänskliga ordningen
undergifna för Herrens skull och förekomma en brytning med
statskyrkan. Flera frisinnade prästmän befunnos ock villiga
att i detta hänseende vara dem behjälpliga. Alen de kyrkliga
myndigheterna intogo en alltmera afvog och fientlig ställning
gent emot dessa de troendes önskningar och gjorde det slutligen
omöjligt för de troende prästerna att med bibehållande af sitt
prästämbete få betjäna vid de kristnas enskilda nattvardsgångar.
Följande anklagelse och rättegång, som på sin tid väckte stor
uppmärksamhet i vidsträckta kretsar, vittnar därom, och utgången
af detta mål blef afgörande för de frisinnade kristnas ställning
till kyrkan i fråga om nattvarden.
Uppsala missionsförening önskade nämligen att vid sitt
årsmöte pingsten 1876 få hålla enskild nattvardsgång. För att så
mycket möjligt var underordna sig de kyrkliga stadgarna
begärde man att få begagna endera af stadens kyrkor, hvarjämte
prästmannen lektor P. Waldenström från Gefle kallades att
betjäna vid nattvardsfirande t. Waldenström antog kallelsen, men
båda kyrkorna förvägrades, hvadan föreningen icke hade annan
utväg än att vid nattvardsgången samlas i missionshuset. Det
var en stund af andlig vederkvickelse, och deltagarne åtskildes
med mycken frid och glädje öfver Guds nådefulla närvaro. Men
underligt kändes det dem likväl att hafva blifvit utstängda från
de kyrkor, hvilka annars gång efter annan upplätos för konserter
och annat dylikt. De hade begärt att få ställa sig gällande
kyrkolag till efterrättelse genom att hålla nattvardsgången i
kyrkan, men det hade vägrats dem, och nu hade de samlats i
missionshuset, fullt förvissade därom, att domkapitlet icke skulle
dröja att göra sak däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
