Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Nattvardsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTVARDSFRÅGAN.
15"
kalla den präst, sum de vilja, men förrättningen icke får ske annorstädes
än i kyrkan, då måste ock kyrkan för ändamålet hållas tillgänglig.
Annars vore ju den i nämnda förordning inedgifna rättigheten beroende
på, huruvida pastor funne för godt att öppna kyrkan. Men i sådant
fall skulle, så vidt jag förstår, mera nämnda förordning vara skrifven
för att lura folk, hvilket ej kan tänkas. Nej, hvad domkapitlet därom
än må säga, står det fast: 1:0) att Uppsala missionsförening var i sin
lagliga rätt, när hon kallade mig till nattvardsutdelning; 2:0) att bägge
kyrkorna begärdes men förvägrades föreningen; 3:0) att denna vägran
icke kunde upphäfva kungl, förordn, af den 20 sept. 185g; 4:0) att,
där kyrkorna stängas, man är nödd och tvungen att hålla till i något
annat hus, och att alltså här nödfall var för handen; 5:0) att kyrkol.
kap. 11 § 12 för nödfalls skull tillåter nattvards hållande äfven utanför
den s. k. kyrkan.
Men domkapitlet finner mig hafva begått fel däri, att jag vid
ifrågavarande nattvardsgång i :ett så viktigt stycke som aflösningens
förkunnande underlåtit att med tillbörlig aktsamhet gå till väga’. Saken
förhåller sig sålunda. Det har säkerligen händt icke blott mig utan äfven
hvarje annan’ präst, att han vid åtskilliga kyrkliga förrättningar, såsom
t, ex. dop, vigsel, kyrkotagning, ofta icke haft handboken till hands
utan måst för formulärets skull begagna en psalmbok. Vid ifrågavarande
nattvardsutdelning saknade jag ock handbok samt begagnade därför en
psalmbok, ur hvilken jag reciterade formuläret. Men, när jag kom till
den punkt, att aflösningen skulle aflämnas, befanns, att aflösningsformeln
icke var i psalmboken aftryckt, hvilket jag icke förr hade observerat.
Hvad hade jag alltså att göra? Skulle jag då afbryta och säga de
församlade: ’Nu måste vi sluta, ty här står icke aflösningsformuläret’?
Hade jag det gjort, så hade jag visserligen varit värd att dömas för
gäckeri vid en helig handling. Nu gjorde jag det ej utan uppläste i
stället aflösningsformeln ur minnet med all den trohet och ordagrannhet,
som var mig möjlig. Och detta finner domkapitlet vara ett ämbetsfel,
hvilket domkapitlet måste beifra enligt den §, som ålägger domkapitlet
att se till, att prästernas straffbarhet icke må åstadkomma förargelse,
som länder riket till skada och ståndet till vanheder!! Här om
någonsin kan man säga, att reflexionerna göra sig själfva. Enligt mitt
förmenande ådraga sådana utslag ståndet vida större vanheder, än en
nattvardsutdelning på ett bönehus kan göra.
Det står alltså fast, att Uppsala domkapitel i alla afseenden olagligt
förfarit, då det 1:0) inkvisitoriskt vid ansvar såsom för tjänstefel affordrat
mig förklaringar angående en af mig i Uppsala missionshus pingsten 1876
hållen nattvardsutdelning, ändock jag icke tillhör Uppsala stift, ej heller
någon angifvelse för ämbetsfel varit för handen, ej heller någon giltig
anledning till misstanke för ämbetsfel förefunnits; 2:0) i sättet att gå till
väga uppenbarligen brutit emot lagens bestämda föreskrifter om, huru
undersökning airgående ämbetsfel skall ske; 3:0) dömt mig för samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
