Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Predikantmötet i Stockholm 1877. Förslag till församlingsordning. Skrifvelser till och från Fosterlandsstiftelsen om ändring af dess stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKANTMÖTET I STOCKHOLM 1877. 153g
frälsning, då Jesus genom sin död nederlade honom, som hade
döden i sitt våld, och blef en fullkommen salighetshöfding, hos
hvilken hvar och en, som honom anammar, finner sin subjektiva
(personliga) frälsning, så är visserligen en sådan mening enlig
med Guds ord.
Den fjärde lärofrågan hade följande lydelse:
»Är det skriftens lära, att världen är försonad?»
Af diskussionen framgick, att skriften om försoningen, i
korthet sagdt, lär, att Kristus är af Gud utgifven att vara en
fullkommen frälsare för hela världen, men att däremot ingen
människa är frälst, förrän hon kommer i lefvande gemenskap med
denne världsfrälsare, och alltså försiggår hvarje människas
frälsning först då, när hon kommer till Jesus och antager honom.
Hvarje människa har alltså en frälsare att tillgå, som vill och
kan rädda henne, men orätt är det att säga om de oomvända
människorna, att de äro frälsta. Dock anfördes, att man i en
viss om ock oegentlig bemärkelse skulle kunna säga, att hela
världen är frälst, nämligen i samma mening som en här, hvilken
är omsluten af öfvermäktiga fiender, då den får veta, att
undsättning är i antågande, i vissheten om denna undsättnings
förmåga att nedgöra fienden kan utropa: vi äro räddade!
På grund af denna frågas innehåll hafva vi redogjort för
diskussionen öfver densamma i samband med de öfriga
lärofrågorna. I själfva verket var hon dock den sista, som diskuterades,
och med dess behandling afslutades mötet. Denna afslutning blef
ock med anledning af den särskildt öfver denna fråga förda
diskussionen af en så gripande natur, att den förtjänar att
särskildt omnämnas. För att visa detta vilja vi anföra följande
utdrag ur pastor G. E. Alfvegrens sista anförande. Det lyder
sålunda: »För öfrigt vill jag säga, att hvad som under detta möte
bidragit att lösa de svåra knutar, i hvilka jag suttit, är icke så
mycket de bröder, som Gud begagnat till att söka skingra mina
tvifvel i dessa stycken, utan fastmer de, som för andra kunnat
synas hafva samma tankar som jag. Särskildt får jag nämna,
att den talare, som talade näst före lektor Waldenström, eller
kyrkoherden Mohlin, varit mig till stor hjälp att få dessa knutar
lösta, ja, han har varit mig till större hjälp än lektor
Waldenström själf, i ty att han bidragit att framställa saken från den
Ekman, Den inre missionens historia. q8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
