Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Predikantmötet i Stockholm 1877. Förslag till församlingsordning. Skrifvelser till och från Fosterlandsstiftelsen om ändring af dess stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKANTMÖTET I STOCKHOLM 1877.
I 541
rade endast dessa ord: »Jag vill ej med något yttrande störa det sköna
slutet på detta predikantmöte utan afstår från ordet». Alla öfriga
talare, som ytterligare voro anmälda, afstodo likaledes från ordet.
Vi öfvergå nu till diskussionen öfver programmets kyrkliga
frågor. De två första af dem lydde sålunda:
»Hvad är en Kristi församling, och huru bör den vara
ordnad? Kunna predikoämbetets innehafvare i vårt land i
allmänhet anses vara ordentligen kallade?»
Samtalet öfver dessa frågor visade, huru tiderna kunna
förändras. Förr var det prästerna, som satte i fråga lekmännens
rätt att förkunna Guds ord, emedan de, som det då hette, saknade
ordentlig kallelse. Nu däremot begynte lekmännen undersöka,
huru det var med prästernas i statskyrkan kallelse, och denna
undersökning, som skedde på Guds ords grund, blef ganska
närgående och allvarsam. Att prästerna efter den borgerliga
ordningens föreskrift lagligen besitta sina befattningar i
statskyrkan, erkändes, äfven om man icke kunde förbise det sorgliga
förhållande, att dessa befattningar mångenstädes beklädas af
personer, som jämväl efter den borgerliga kyrkolagen, om den
till-lämpades, skulle befinnas ovärdiga sina platser. Men hvad Guds
kyrka och kallelsen af hans församling vidkommer, fannman så
väl med afseende på det sätt, enligt hvilket päster tillsättas, som
ock på de tillsattas sinnelag och ställning till Gud, hans ord och
hans barn på jorden, att »predikoämbetets innehafvare i vårt
land» ingalunda kunde anses vara ordentligen kallade.
I sammanhang med denna fråga talades mycket om
augsburgska bekännelsen, i hvilken bevisades förekomma
bestämmelser, som icke öfverensstämma hvarken med Guds ord eller
den lutherska kyrkans öfriga bekännelseskrifter, ja, icke ens med
denna bekännelse själf. Det vore därför omöjligt att utan »tysta
förbehåll» aflägga ed på samma bekännelse.
Därefter afhandlades i ett sammanhang följande tre frågor:
•»Förvaltas nattvarden i svenska statskyrkan enligt Kristi
ord och instiftelse? Böra de kristna i vårt la7id taga några
yttre steg i frikyrklig riktning? Böra nattvardsföreningarna i
vårt land förena sig om någon gemensam nattvardsordning?’»
Med anledning af den märkliga och under 4 timmar
fortgående diskussionen öfver dessa frågor beslöt mötet att dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
