- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 Stockholm och norrut från 1860 /
1580

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Religionsförföljelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1580 SJUTTIONDEFÖRSTA KAPITLET.

»§ 2. Kyrkorådet, som fått kännedom, att Vermländska
ansgariiföreningen vid sitt sammanträde i Karlstad den 15 i denna månad
öfverenskommit att ansluta s¾ till ’Svenska missionsförbundet’, hvilket öfvergifvit
lutherska kyrkans bekännelse, och, då Vermländska ansgariiföreningens
predikanter och reseombucl varit egentligen vållande till de separatistiska
rörelserna här i Ny socken, så förbjuder kyrkorådet härmed alla
Vermländska ansgariiföreningens utsända jämte alla dem, som tillhöra de
sockenmissionsföreningar, hvilka höra Ansgariiföreningen till, att hålla
andliga föredrag i Ny socken. Ibland dessa nämnes särskildt A. Sjöberg,
C. J. Ny vall, C. F. Kjellin, J. Pettersson, resepredikanten Andersson.

Om däremot verkligt bekännelsetrogna, som därom kunna lämna
säkert vitsord för pastor, skulle vilja komma till Ny socken och ställa
sig i gemensamhet med pastor, så beder pastor och kyrkoråd dem. vara
mycket välkomna.

Utdrag af detta protokoll skall meddelas Vermländska
ansgariiföreningens styrelse samt införas i provinsens samtliga tidningar».

Det såg nästan ut, som om åtskilliga kyrkoråd genom sitt
tillvägagående härutinnan skulle hafva förlorat all tillbörlig sans
och besinning. En glädjande omständighet, som förtjänar att
omnämnas, var dock, att regeringen intog en bestämd hållning
och, såsom visadt är, upphäfde flera sådana godtyckliga
kyrkorådsförbud, öfver hvilka man anfört klagomål. Emellertid visade
det sig, att lekmannaverksamheten nu blifvit en sådan makt i
landet, att inga kyrkorådsförbud kunde besegra densamma.

Under det att kyrkoråd och domkapitel, på sätt sagdt är,
drifna af ett vilseledt nit för »ren lära», sökte förhindra och
motarbeta evangelii fria förkunnelse, lade skolråd,
folkskoleinspektörer och domkapitel en icke mindre klandervärd nitälskan i
dagen att taga kristligt sinnade skollärare och lärarinnor under
sitt särskilda förmynderskap och det icke allenast i saker, som
lågo inom området för deras tjänster, utan äfven i sådant, som
helt och hållet hörde till deras enskilda lif. Den paragraf i
folkskolestadgan, hvari man härvid sökte stöd för sitt handlingssätt,
lyder sålunda: »Skulle någon skollärare befinnas oskicklig till
förrättande at sin tjänst eller ådagalägga ett sådant uppförande, att
han ej bör såsom lärare längre bibehållas, må skolstyrelsen äga
att efter föregången, i skolstyrelsens protokoll intagen men
fruktlös befunnen varning honom från dess befattning såsom skollärare
och därmed följande lön skilja samt denna vidtagna åtgärd hos
församlingen anmäla.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 02:29:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free