Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 72. Arbete för utvidgad religions- och samvetsfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖOO
SJUTTIONDEANDRA KAPITLET.
orten, hvilken sistnämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet
eller oordning, äger att, där sä nödigt anses, sammankomsten upplösa’.
Att här icke kunna åsyftas de offentliga sammankomster med Guds
ords predikan, hvilka af lekmän hållas, det är uppenbar:, eftersom till
dessa sammankomster alla, som vilja komma, fritt inbjudas, och ingen,
eho det vara må, utestänges. Därför synes detta stadgande icke kunna
äga tillämpning på andra sammankomster än sådana, där personer samlas
i en sluten, krets för gemensam andaktsöfning och inbördes uppbyggelse.
Men är det nu erkändt, att sådana sammankomster icke i och för sig
äro att anse såsom något brott, så synes intet förnuftigt skäl kunna
anföras, hvarför de icke i likhet med alla sådana enskilda sammankomster,
vid hvilka ingen andaktsöfning förekommer, skola kunna få hållas utan
intrång af obehöriga personer. Om man invänder: ’Olagligheter och
oordningar kunna vid dessa sammankomster förekomma:, så svara vi:
Det finnes inga sammankomster, vid hvilka icke olagligheter och
oordningar kutina förekomma, och dock, om ett lagförslag väcktes, att man
måtte om sammankomster, vid hvilka ingen religionsöfning- förekommer,
stadga detsamma, som i ofvan anförda ord är stadgadt om
sammankomster för enskild andaktsöfning, så skulle säkert ett sådant förslag
enhälligt och med afsky förkastas af riksdagen. Men, om så är, då är
det ju i alla händelser förunderligt, hvarför sammankomster, som hållas
för gemensam andaktsöfning, skola i lag annorlunda anses och behandlas
än andra’Sammankomster. Förekommer vid sådan sammankomst någon
olaglighet, sä må ju därmed förfaras alldeles så som med olagligheter,
hvilka vid andra sammankomster möjligen förekomma; men att under
förevändning, att möjligen olagligheter kunna förekomma, gifva främmande
personer rättighet att, närhelst det behagar dem, göra intrång, där
enskilda personer i sluten krets samlas för gemensam uppbyggelse eller för
annat obrottsligt ändamål, det är för rättskänslan upprörande och bör
utan tvifvel ej i ett fritt lands lag förekomma.
Nu kan visserligen invändas, att ingen förnuftig präst eller
kyrko-rådsledamöt eller öfverhetsperson gör sådant intrång; men, om så är, då
synes intet rimligt skäl kunna anföras för förnuftigheten af den lag, som
gifver dem rättighet, ja, indirekt uppmuntrar dem därtill.
Det andra stadgandet lyder sålunda: ’Uppträder någon, som ej
är präst eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligei. predika, vid
dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda
till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
gudstjänsten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd, ankomme pä
kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egenskap inom församlingen
vidare uppträda. Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse
kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, böte från och med
femtio till och med tre hundra riksdaler’. Kan om det förra stadgandet
sägas, att dess orimlighet är så allmänt insedd, att svårligen, något
exempel på dess tillämpning torde kunna uppletas, sä kan däremot detsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
