Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. Den evangeliska verksamheten i Stockholm - VII. Betesda missionsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EVANGELISKA VERKSAMHETEN I STOCKHOLM. 1649
VII.
Betesda missionsförening.
Den trakt af hufvudstaden i närheten af Humlegården, där
missionssalen Betesda nu är belägen, såg för 25 år sedan helt
annorlunda ut, än hvad den nu gör. Den var då, såsom det
heter i Betesda missionsförenings 25-årsberättelse af 1898, »fattig,
mörk och på allt sätt vanlottad. Inga höga hus, inga raka gator,
icke ens några lyktor gåfvo denna plats rang och anseende som
en stadsdel i Stockholm. Sumpigt och ohälsosamt utbredde sig
det s. k. »Träsket», kantadt med låga träruckel, hvars invånare
utgjorde dräggen af hufvudstadens befolkning, och hvilkas råa
utseende och trasiga beklädnad stämde väl öfverens med traktens
mörker och dysterhet i öfrigt. Om möjligt ännu dystrare såg det
ut i andligt afseende. Mörker och dödskyla rådde öfverallt. Ingen
kärlekens fläkt hade ännu vidrört dessa af nöd och umbäranden
hårdnade hjärtan. Ingen stråle af det eviga ljuset hade ännu
inträngt i dessa syndens nästen för att blotta styggelserna och
lösa syndens och djäfvulens fångar. Och dock hade Kristus dött
äfven för dessa arma, och hans hjärta längtade efter att få
församla äfven dem till sin hjord.»
Några på Herren Kristus troende kvinnor, som insågo och
behj artade den förhandenvarande andLiga nöden, trädde
tillsamman och rådgjorde om hvad som kunde och borde göras för dess
af hjälpande. Själfva utan penningemedel började de en liten
syförening för att genom försäljande af sina små handarbeten
anskaffa medel till hyra för en predikolokal i trakten. Samtidigt
försökte man upprätta en söndagsskola för traktens nästan
halfvilda barn, som i saknad af all uppfostran icke kände vördnad
för hvarken Gud eller människor. Men detta var ingen lätt sak.
De stackars små, som en gång lockats in i söndagsskolan, kommo
sällan själfmant dit igen, utan lärarne måste för hvarje söndag
gå ut i gränderna och på nytt samla sig en liten skara
lärjungar.
I huset n:o 28 Södra Humlegårdsgatan fanns vid denna tid
en krog, som var ett tillhåll för traktens fattiga befolkning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
