Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Andliga rörelser i Norr- och Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1672 SJUTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
Ehuru Näs Per Persson aldrig var böjd för strid och för
öfrigt gjorde litet eller intet för att få de omvända att blifva
baptister, blef det likväl kändt, att »baptistanden verkade kraftigt
i våra bygder». Oaktadt striden blefvo dock många förda genom
honom från mörker till ljus, från satans makt till Gud. En slöhet
inträdde dock, och det andliga arbetet stannade af intill senare
tider.
Ar 1876 reste nuvarande resepredikanten F. Säfström till
Neder-Kalix som elev från Stiftelsens kolportörsskola och upptog
arbete först i Neder-Kalix och sedan i Haparanda.
o
Ar 1878 ankom en nitisk arbetare, O. F. Wredberg, till
Kalix och Råneå och artisten Hesselbohm till Neder-Luleå och
Öfver-Luleå.
o
Ar 1888 gjorde missionsföreståndaren E. J. Ekman en
missionsresa upp till nordligaste Norrland. Där blef han kraftigt
berörd af att se de stora behofven af arbetare i vingården,
särskildt för staden Luleå. Där träffade han några få troende, hvilka,
trängda på alla sidor, bådo om hjälp för att med någon framgång
kunna verka Herrens verk i staden och trakten däromkring.
Ingen predikolokal för den fria verksamheten fanns då i staden,
och de offentliga lokalerna voro naturligtvis stängda för en sådan
verksamhet. Man försökte bereda Ekman tillfälle att predika på
goodtemplarnes lokal, men äfven den stängdes. Förste
landtmätaren Nyström, som då var ledamot af riksdagens första
kammare och kände Ekman från riksdagstiden, hade fått höra, huru
omöjligt det varit för honom att få en lokal öppnad för predikan.
Lian kom ned till den ångbåt, med hvilken Ekman skulle
fortsätta resan norr ut, och erbjöd honom att få begagna sin trädgård.
Men tiden för ångbåtens afgång var då så nära inpå, att det
välvilliga anbudet icke kunde antagas. Emellertid lämnade
Ekman Luleå, fast besluten att göra allt, hvad han kunde, för att
få ett evangelii vittne stationéradt i den staden. Saken framlades
af honom för Svenska missionsförbundets styrelse, och följande
år, 188,9, beslöt Svenska missionsförbundet, som då redan hade
antagit F. Säfström för de öfre socknarna, att anställa en arbetare
med skyldighet att verka i Luleå, Piteå och Haparanda.
Verksamheten upptogs då tre månader 1889 af predikanten C. M.Johansson,
då anställd som predikant i Östersund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
