Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Andliga rörelser i Jämtland och Härjedalen - II. Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I JÄMTLAND OCH HÄRJEDALEN. 16S5
inom församlingen. Församlingen i gemen men särskildt hennes
husbonde tillsades att hafva ett vakande öga på henne.
På månget hjärtas altare brann alltså den heliga elden om
än svagt och i hemlighet, och det behöfdes blott en nådevind
ifrån Herrens ansikte, för att den skulle blossa upp i full låga.
Så skedde ock, då Herren i början af detta århundrade sände
hit en troende prästman vid namn Nordensson, hvilken verkade
på åtskilliga ställen med välsignelse. Särskildt under hans vistelse
i Lillherrdal på 1830-talet säges det hafva varit stor väckelse.
Många voro de, som genom honom kommo till omtanke om sin
själs frälsning och till frid med Gud. Men under det att ingen
anklagades, som öfvade dryckenskap, svordom, dans och andra
synder, var det för Herrens trogna vid strängt straff förbjudet
att utom kyrkan samlas för att bedja, sjunga och läsa Guds
ord. Herrens löfte: »Ingen skall rycka de mina ur min
hand», bevisade sig dock vara en lefvande sanning för många
af dessa smädade, beljugna och på många sätt förföljda Kristi
vänner. Gång efter annan har Herren sedan den tiden sändt dit
dels troende präster, dels lekmän, som till mångas frälsning
förkunnat evangelium, och därför finnas numera på åtskilliga ställen
icke så få troende.
För många af dem har det blifvit ett behof att afskilja sig
ifrån den uppenbart ogudaktiga världen för att öfva
församlingsgemenskap efter de första kristnas exempel. Inom socknarna
Lillherrdal, Elfros och Öfverhogdal hafva sålunda uppstått
församlingar, i hvilka hvar och en, som med ord och gärning
bevisar sig tro på Jesus, äger rättighet till medlemskap. Att de
kristna i detta stycke vaknat upp och sökt göra bruk af de
rättigheter, som Kristus, församlingens hufvud och vårdare, gifvit de
sina, samt i någon mån uppfylla sina plikter emot hvarandra, är
ju ägnadt att glädja alla Guds barn. Dock har detta, ty värr, icke
aflupit utan strid och slitningar emellan de troende. Men i samma
mån, som Gud fått frälsa sitt folk ifrån afund och partisinne, har
han ock, trots all ofullkomlighet och brist både i församlingslif
och missionsverksamhet, kunnat välsigna församlingarna, så att
inbördes kärlek blifvit rådande och ej så litet gjorts för
missionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
