Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Andliga rörelser i Helsingland - II. Hudiksvall med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 17 15
få en egen lokal för sammankomster, enär man i detta afseende
var nästan husvill. Och då härtill kom tanken på den mängd
af sjömän, som sommartiden besöka Hudiksvall, beslöts att bygga
ett eget hus, och en byggnadskommitté af fem personer valdes
redan vid föreningens bildande. Företaget mötte dock stora
svårigheter, då medlemmarne i allmåinhet voro fattiga på jordiska
ägodelar, men den första kärlekens värma, hvilken eldade
enhvar att göra ansträngningar, öfvervann svårigheterna. En af
medlemmarne skänkte tomt till kapellet å det ganska väl
belägna Tunbacka, som då låg utanför stadsområdet, tvenne
personer i staden läto inteckna sina gårdar till säkerhet för
erhållande af penningar, och, då vid mikaeli-tiden 1877 föreningen kunde
hålla sitt kvartalsmöte i det nya huset, skedde det under mycken
glädje. Fiendskap och begabberi uteblefvo likväl icke. Huset
plägade benämnas den »Waldenströmska fällan», och de, som
besökte sammankomsterna, fingo den dock ingalunda nedsättande
titeln »Abrahams söner» — en anspelning på predikantens namn.
Endast så småningom började friare åsikter vinna insteg inom
föreningen med afseende på församlingsväsende, och, i den mån
föreningen utvecklades, anskaffades flera predikokrafter. De i
Norra Helsinglands missionsförenings tjänst anställda
predikanterna Olof Andersson i Hög och Anders Johansson i Idenor
ingingo i den nya föreningen, äfvenså något längre fram Per
Persson från Bergsjö, och, sedan Abrahamsson afflyttat till annan
ort, kallades Hjalmar Andersson med speciellt uppdrag såsom
predikant vid sjömanskapellet, såsom det i början allmänt kallades.
Andersson var en i flera hänseenden underlig man. Han
hade ett varmt hjärta men ett klent hufvud, och hans brinnande
nitälskan, som dref honom att så väl i enskilda hus som på
kroglokalerna i staden söka öfvertyga människorna om
nödvändigheten att omvända sig till Gud, slog ibland öfver, så att ganska
obehagliga uppträden förekommo. Det torde till och med ännu vara
i friskt minne, huru han på gatan sökte tala med stadens
borgmästare, men hvilken däröfver så förbittrades, att tidningar funno
sig föranlåtna fälla det uttrycket: »En borgmästare, som icke
kan styra sig själf, huru skall han kunna styra en stad?»
Allehanda osanna berättelser uppdiktades om honom. Bland annat
sändes ett anonymt bref till lektor Waldenström, i hvilket
An-Ek man. Den inre missionens historia. toq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
