Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1720 SJUTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
Så kom julaftonen 1865. Lärarinnan i Huså skola höll då
på aftonen en liten fest för sina skolbarn. Äfven flera äldre
personer voro jämte Pressberg närvarande. Man afslutade festen
med att sjunga några sånger fyrstämmigt. Ibland dessa
förekom äfven den bekanta sången:
Till Betlehem mitt hjärta
I stilla pilgrimsfärd etc.
»Under sångens afsjungande ljödo», säger Pressberg, »tonerna
för mina öron långt ljuflig-are än någonsin tillförne, och textens
ord trängde såsom hvassa pilar in i mitt hjärta. Härvid var
det, liksom någon’ skulle hafva sagt: ’Tänk hvilken härlig
musik det skall vara i himmelen! Skulle icke äfven du vilja
komma dit och stämma in i den nya sången inför lammets tron?
Du är nu öfver 20 år. Kom därför ihåg ditt till Herren gifna
löfte och stå nu icke längre emot den tillbjudna nåden’. Jag var
nu mycket rörd men sjöng likväl med, tills vi började sista versen,
som begynner med de orden:
O kom, jag har upplåtit
Mitt hjärtas dörr för dig!
Här kväfdes min röst af gråt. Och, såsom det gick synderskan
i Simons hus, så gick det nu äfven mig, i det att, däraf hjärtat
var fullt, flödade ögonen öfver».
För Pressberg var detta en sorg efter Guds sinne och
åstadkom bättring till frälsning, som han sedan aldrig ångrade.
Ty i likhet med den förlorade sonen stod han upp och gick till
barmhärtighetens fader och all trösts Gud, och denne mottog honom,
ty han hade lust till honom. Det dröjde dock ännu några veckor,
innan han kunde helt anamma nåden och tro sina synders
förlåtelse, och det hufvudsakligen af det skäl, att en riktig- ånger
öfver synden var för honom ännu viktigare än en riktig frälsare
ifrån synden. Till slut fick han dock genom ordet se, att
grunden för frälsningen icke var en riktig ånger, utan det att han
hade fått en riktig frälsarc, som kan fullkomligt frälsa dem, som
genom honom komma till Gud, och lefver alltid för att mana
godt för dem. Nu fick han erfara i sin själ den frid och glädje,
som endast den förstår, som själf smakat, att Herren är god,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
