Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Andliga rörelser i Gestrikland - II. Gestriklands ansgariiförening - J. P. Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1784 SJUTTIONDENIONDE KAPITLET.
onåd i Guds händer, tryggade sig endast till hans förbarmande
kärlek och upprepade under strida tårar gång på gång:
O Jesus, från din fot jag går
Ej, förr’n du nåd beter,
Ej, förr’n ditt blod mig rena får
Och du mig lifvet ger.
Efter denna tid blef Norbergs förhållande till Herren mera
afgjordt. Han sällade sig till de fà Guds ords vänner, som
funnos på platsen, deltog med dem i ordets betraktande, i den
gemensamma bönen och sången, började en söndagsskola o. s. v.,
hvarigenom hans »skepp brändes» och förbindelsen med världen
blef afskuren. Under denna tid genomlefde han de ljufligaste
dagarna af sitt lif. Men så kom konfirmationstiden. Den första
nattvardsgcingen, som han väntat skulle blifva en riktig högtid
för själen, vardt i stället en stund af de gräsligaste kval. Han
skälfde af fruktan, då han böjde sina knän vid altarrunden, ty
han kände sig redan i flera hänseenden hafva brutit de heliga
löften och förpliktelser, han på konfirmationsdagen så högtidligt
lofvat hålla, och- gick ifrån nattvardsbordet alldeles tillintetgjord
i känslan af att hafva »ätit och druckit sig själf domen». Nu
följde en tid af djupt andligt mörker och vanmakt i förening
med upprepade försyndelser mot både Gud och människor.
Omsider uppstodo äfven svåra tvifvel på bibeln såsom Guds ord.
Detta allt i förening förorsakade djupa själsstrider och gjorde,
att han till sist beslöt lämna alla andliga spörsmål, som
framkallat så många gräsliga kval, och i likhet med det stora
flertalet af människor lefva endast för det närvarande. Den inre
striden var fruktansvärd. För att icke bedröfva de kära
vänner, för hvilka han förut varit ett glädjeämne, omtalade han ej
för dem, hvad han bar på sitt hjärta. Han endast slutade med
söndagsskolan, infann sig mera sällan vid deras sammankomster,
som med hans frånvaro också nästan upphörde, och drog sig
undan för sig själf, sysselsatt med läsning på lediga stunder af
skrifter med allmännyttigt innehåll.
Vid denna tid, det var i början af år 1872, kom han
liksom af en händelse att få läsa C. O. Rosenii lefnadsteckning.
Om denna läsning säger han själf: »O, hvad jag slukade dess
innehåll! Den var såsom skrifven för min räkning. Där funnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
