Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. Andliga rörelser i Uppland - III. Missionsföreningar i östra Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPEAND. 1813
kvar till 1891, F. O. Ramsten, nu predikant i Norrtälje, O.Wester,
C. J. Olsson, C. G. Andersson, E. Hammarbäck, C. Ljungkvist,
Abrahamsson, C. F. Nyström, nu distriktsföreståndare inom Svenska
missionsförbundet. Utom dessa ordinarie predikanter har ett
ganska stort antal bröder tjänat inom föreningens område med
de gåfvor och den tid, som deras jordiska kallelse tillåtit, hvilket
ock varit till mycken välsignelse. Den verksamhet, som nu
pågick, välsignades så rikligen af Herren, att det gamla
missionshuset i Vaxholm, som blott kostat omkring 6,000 kronor, blef
alltför otillräckligt, hvadan tanken på byggande af nytt
missionshus väcktes. Det nuvarande nya, ståtliga missionshuset, som
kostat omkring 30,000’kronor, invigdes därför redan 1886. Det
var glädjande vid denna invigning men äfven bekymmersamt till
följd däraf, att nära halfva summan af hvad huset kostade var en
tryckande skuldbörda. Så mycket större blef därför glädjen 5
år därefter, då genom Carl Anderssons nästan oförklarliga energi
hela skulden på en dag betalades. Om honom mer i Smålands
missionshistoria.
Det är själfsagdt för enhvar, som känner till de
andliga rörelsernas i vårt land innebörd, att i en så lifskraftig
verksamhet skulle uppstå frågan om församlingslif, grundadt på
Guds ord. Följden häraf blef, att i början af 1880-talet den inom
Svenska missionsförbundet allmänna friförsamlingsprincipen var
genomförd allestädes. Nu gällde det att praktisera Guds ord ej
blott vid nattvardsbordet utan äfven med församlingstukten. Men,
då många svårigheter härigenom visade sig uppstå, blef flerstädes
behofvet af stationerade predikanter kännbart, hvadan åtskilliga
grupper af troende, som ägde förmåga därtill, började se sig om
efter sådana. Häraf uppkom ett slappadt intresse för
resepredikantverksamheten, som nästan fick sin dödsstöt, då den mycket
afhållne C. Ljungqvist genom döden ingick i sin Herres glädje.
Kom så härtill, att Nyström antog kallelse som Svenska
missionsförbundets reseombud och C. G. Andersson afflyttade till Dalarne.
Från 1887 har föreningen alltså icke haft några ordinarie
predikanter men dock hållit ihop genom årsmöten m. m. Under de
gångna åren har det dock visat sig, att Stockholms skärgård med
sina säregna förhållanden icke gärna kan undvara
resepredikantsystemet, hvadan just nu, då detta skrifves, föreningen, för så vidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
