Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. Andliga rörelser i Uppland - VI. Sydvästra Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND. 1843
en stor hop varma och trosfriska kristna fanns därstädes, då
utgifvaren häraf år 1865 sändes dit såsom pastorsadjunkt åt
dåvarande kyrkoherden, doktor Björkman. Denne vistades en
stor del af året vid riksdagen, hvadan den andliga vården var
öfverlämnad åt adjunkten. lian nöjde sig icke med att förrätta
endast de ordinarie gudstjänsterna utan begynte dels att på
söndagseftermiddagarna i kyrkan hålla bibelförklaringar och
missionspredikningar, dels att i enskilda hus på hvardagsaftnarna
förkunna frälsningens evangelium. Detta uppväckte en oerhörd
storm och förbittring synnerligen hos den förmögnare delen
af befolkningen. Att lekmannapredikanterna voro »tokiga», det
hade man länge förstått, men att en präst äfven blifvit smittad
af den andliga galenskapen, det var något alldeles oerhördt. När
emellertid den galne prästen predikade på söndagseftermiddagarna,
var kyrkan fullsatt af vänner och fiender. Syndare inbjödos att
komma till Herren utan penningar och för intet, och tron på
Kristus betonades såsom den enda vägen till rättfärdiggörelse.
Att predikanten genom en sådan predikan hade dokumenterat
sig icke vara lutheran, det ansågo fienderna vara alldeles klart.
Men hvad var han då? Somliga undrade, om han ej var
mormon. När fienderna lämnade kyrkan på söndagsmiddagen, så
svuro de på, att de aldrig skulle gå att höra den förvillade och
olutherske prästen. Men, när han på söndagseftermiddagen höll
bibelförklaring, så sutto de i kyrkan igen, och genom Guds nåd
blef mången bitter fiende förvandlad till en Jesu Kristi vän och
deltog med lif och lust i det andliga arbetet. När
missionspredikan hölls och kollekt för missionen upptogs, var det
mycket vanligt att finna i håfvarna, som på den tiden begagnades,
klockor och guldringar, som de troende af nit för Herrens
rikssak lade däri.
Emellertid ansågo sig fienderna böra företaga något för att
hindra den stora andliga rörelse, som grep omkring sig
öfverallt i socknen. Men hvad skulle man taga sig till? Man fann
dock på en utväg. Vid andaktsstunderna i kyrkan
söndagseftermiddagarna begagnades under höst- och vintermånaderna ljus i
kronorna, och denna upplysning bekostades naturligtvis af
missionsvännerna. Nu yrkade kyrkorådet, att de skulle ställa borgen
för kyrkan, i händelse eldsvåda skulle uppkomma. Som de fattiga
Ekman, Den inre missionens historia, T 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
