Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Andliga rörelser i Västmanland - I. Den frikyrkliga rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND. 1855
varning för ett slikt uppförande, hvarjämte han förständigades att genast
därmed upphöra vid äfventyr att, för den händelse varningen befunnes
fruktlös, varda underkastad den påföljd däraf, folkskolestadgan ing
föreskrifver. I sammanhang härmed fann skolrådet godt förelägga
Persson en månads besinningstid, räknad från denna dag, hvarinom han
ägde att till skolrådet inkomma med yttrande, huruvida han ville stå
fast i sin villfarelse eller icke; i hvilket senare fall skolrådet helst önskade,
att lian ville taga afsked frän sin innehafvande skollärarebefattning.
Berörda åtgärd syntes vara behöflig, enär af Perssons vid tillfället fällda
yttranden framgick, att han är mycket vacklande i sina religiösa åsikter.
Och fästades hans uppmärksamhet därpå, att han borde utträda ur vår
statskyrka, om han af samvetsskäl ej ansåg sig kunna underkasta sig
dess gudstjänstliga sed och ordning.
Justeradt den 23 juli 1877. Är och dag som’ ofvan.
/. W. Beskow. C. W. E. Dybeck.
II M. Ericsson.
Den egentliga rannsakningen började med frågan, om
Persson vore medlem af en inom socknen bildad nattvardsförening,
hvilken fråga besvarades jakande. På tillfrågan, om Persson utdelat
nattvarden, svarade han, att de efter bön till Gud skiftade brödet
och vinet sinsemellan, hvilket prosten förklarade vara detsamma
som ett ’utdelande. Beträffande Perssons predikande fick han
uppbära förebråelser, emedan han därigenom ansågs åstadkomma
söndring i kyrkligt hänseende, oenighet inom familjerna o. s. v.
samt gjorde det blott för penningars skull. Det troddes
nämligen, att han därför uppbar lön af Fosterlandsstiftelsen. En af
herrarne frågade Persson, om han vore waldenströmare, ty i så
fall skulle han skrifva till Stiftelsen och anmäla detta, och då
skulle det nog snart blifva slut på hans predikande, menade denne.
När då Persson upplyste därom, att han aldrig uppburit någon
lön af Fosterlandsstiftelsen för sina predikningar, blefvo de
förvånade och frågade, hvarför han då predikade. Då Persson
svarade, att han hade viktigare bevekelsegrunder därför än
penningar, nämligen det rådande syndafördärfvet och det straff, som
väntar de arma syndaträlarne, samt den frälsning, som Gud i
Kristus beredt hvar och en som tror, så utropade de hånfullt: »Ja, se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
