Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Andliga rörelser i Västmanland - II. Abraham Engzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1858 ÅTTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
är född i Fagerhults socken af Kalmar län. Bland 10 barn var
Abraham det 8:de i ordningen. Med sina föräldrar bodde barnen
på lägenheten Mosskrogen i Fagerhults socken. Då det blef
brödbrist i hemmet, måste i synnerhet de yngre af mosskroggossarne,
såsom barnen kallades, bege sig åstad att tigga. Det var en
för dem hård och bitter syssla, och ofta grät Abraham strida
tårar öfver denna hårda lott. Redan i sin barndom började
denne att af uppriktigt hjärta söka Gud. Då hans 7-åriga syster
dött, sade modern, att den lilla gått till Gud. »Hon fick komma
till Gud, ty hon hade icke syndat», sade modern. Och då
Abraham ville veta, hvad synd vore, sade hans moder: »Det är
olydnad mot föräldrar och Gud». Då grät han bittert, ty han kände,
att han varit olydig och sade: »Ack, om jag dör, så kan jag
icke komma till himmelen». Men modern tröstade honom: »Du
är inte så gammal syndare,» så nog får du komma till himmelen».
Men då blef gossens bedröfvelse ännu större, ty han visste, att
han icke öfver allting fruktat och älskat Gud. Vid ett samtal
med modern om dessa viktiga ting- suckade denna: »Ack, den
som ändå hade en bibel! Då finge vi veta, huru vi skulle bära
oss åt för att blifva saliga». Då grät gossen, tiggde sin mor
och far efter en bibel och gaf sig ingen ro, förrän hans far fått
af en granne låna en sådan. Gossen läste bibelordet, alldeles
såsom hade han mottagit det direkt från Gud; läste, trodde och
vardt glad.
Så kom tiden, då Abraham fick följa med sina föräldrar
till kyrkan. Genom predikningarna, som han där hörde, kom
han under lagen. Det var en ödslig tid i hans barndom. Men
efter morfaderns död fick han dennes bibel, och kom så genom
läsningen häraf åter ljus i hans själ. Men något afgörande steg
hade han ännu icke tagit in på lifvets väg.
Nu kom emellertid den afgörande stunden. En flicka,
hvilken framdeles blef Engzells hustru, hade öfverenskommit med
hans syster att gå och höra en troende präst; Nylander hette
han. Men det var 5 mil till kyrkan, vintern låg på, och det var
mycket kallt. Abraham var klen till växten och mycket dåligt
klädd; men det fick icke hindra. Flickorna togo honom med och
hjälpte honom snällt fram till kyrkan. Då pastorn kom upp på
predikstolen, lät han sina genomträngande ögon hvila en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
